Smultron från 2020 revar sig och blommar igen
Läste så mycket igår hur hemskt 2020 varit, det triggade mig att nu är det dags att hitta smultron, allt kan inte varit så fel.
Det har varit ett speciellt år, personliga tragedier för många, tuffa arbetssituationer i sjukvården... går att räkna upp mycket..och själv ett tufft personligt år...
men tänker att det också fanns dagar då undersköterskan trött och ledsen ändå kunde njuta i en fin stund tillsammans med en vän, skratta och må bra
i stunden.
Att farmor som längtar och längtar efter att träffa sin familj, fick en video där barnbarnet säger, Jag älskar dig!.. och snart får vi kramas bara du får ditt vaccin och skickar en puss och sjunger för sin farmor.
Själv minns jag när vi satt runt elden en kväll i somras, med Ärlången i bakgrunden och livet kändes fullkomligt.
Jag själv har gråtit, är och varit arg och mår riktigt illa i omgångar som jag skrev igår..
....men i det mörka så kommer de där små vardagssmultronen och börjar spira. Det är något som händer i mig, som får mig att låta ljus övervinna mörker.
Igår var det samtal med mina barn som fick mig att börja så sakta ändra tankesätt och tänka framåt.
Ringer David, tårarna rinner och jag gråter... och så Davids sambo Anna som febrilt letar efter sin mobil i bakgrunden, sen höra hennes skratt när hon hittar den, hennes skratt är som balsam för själen.... vilket
gör att jag skrattar... hennes skratt smittar mig... och sen fortsätter vi prata om Leksand, serien Vår tid är nu och massa annat, jag mår klart bättre.
Sen ringer jag Linda och vårt samtal tar vid, där det andra slutade, vi analyserar "Vår tid är nu" så som hon jag analyserar saker i livet
Idag ringer jag nog Christoffer, känns som att han har litet goda mattips från bilder jag såg igår.
Jag började redan innan jag lade mig att leta smultron. Bläddrade bland förra årets bilder, hittade och mindes de fina stunderna. Kändes så bra att börja året med fina stunder som jag inte velat vara utan..... och att förmedla det på FB att
2020 var ett år där det också fanns vardagssmultron,
...det är de stunderna som gör att jag kommer vidare, fina stunder, vill känna känslan igen... blir som ett smultron som kommer mogna i solen, stoppar in det i munnen en sommarmorgon i juni på väg efter tidningen.
Det får mig att blicka framåt med hjälp av de smultron som fanns och som revar av sig och växer på nytt!
