Att förlåta för att kunna gå vidare....
Härliga ljuvliga lediga dag! Dessutom ett ljuvligt väder helt i motsats till det som varit tidigare i veckan. Tog en riktig långpromenad, solen värmde och fåglar sjöng. En sån där dag när allt rinner av en, när man har lätt att ta in och njuta i stunden.
Har en del att tampas med, saker har sagts och jag har skuldbelagts för saker jag inte alls känner igen och det finns en djup ledsenhet i mig som jag kämpar att övervinna. Jag inser att det uttalats utifrån någons egengjorda sanning som färgats och fördjupats av en annan person, en person som letar fel hos andra men inte ser sin egen del.
Allt jag sagt och gjort har varit utifrån att jag velat väl och gjort mitt bästa, att det sen vänts till en osanning kan jag inte göra mycket åt, har aldrig velat någon illa och utan ser mig som vidsynt och tillåtande. Att bli orätt beskylld gör ont.....
Önskar av hela mitt hjärta att de kommer till insikt och förstår att inget varit gjort för att såra, vet inte ens vad jag gjort....Kanske är det en förlängning av att någon inte vill se en problematik och att någon inte inser sin egen problematik.......Jag har tappat behärskningen några gånger när min kraft brustit och förtvivlan tagit över, när en persons verbala kränkningar blivit för mycket......
Jag lutar mig mot ekens stam och låter solen värma mitt ansikte. Livet är mer än att låta detta skugga. Jag ber om förlåt för det jag sagt och gjort men inte förstår vad det är, förlåter om de vill bli förlåtna och låter det vila i den tanken.
Efter långpromenaden satte jag mig i solen på på trappen och drack ett glas vin. Ekonomin tillåter inga skid eller solresor så då får man göra hemma till en resa i sig självt!
