VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Höstmys på min veranda

Publicerad 2017-10-15 18:10:53 i #pappa, #personligt,

Idag, denna fina höstdag, åkte vi ut till mitt älskade sommartorp. Jag har ett stort behov av att tanka kraft och få ro i själen, sista månaden har ju varit litet turbulent vilket jag berättade om i mitt förrförra inlägg, om min älskade pappa.
Jag lever ju med min ständiga följeslagare Fibromyalgi och den tid som är vikt för återhämtning har av naturliga själ uteblivit och jag känner att trötthet och värk är på ingående. Jag vill ju finnas för pappa och i kombination med arbete, fritid/kören och min egen hälsa så måste jag begränsa mig för att inte falla ännu en gång. 
I helgen har mina tankar vandrat fram och tillbaka och jag har funderat på hur jag ska få pusslet att gå ihop. .inte helt lätt men jag vill verkligen finnas för pappa, ge honom stöd och gemenskap.
Behovet av att komma ut till ro och tystnad var därmed stort.
Den underbara vyn över sjön brann i höstens färger och lugnet lade sig som bomull, verandahäng, typ höstmys!
Jag satt och lät tankarna vandra där på verandan och det blev så självklart, jag vill ge tid till pappa i den fas han är nu. Underbar personal från både hemtjänst och hemsjukvård gör mycket praktiskt och medicinskt, men jag vill vara med pappa, samtala, handla åt honom så att han får just det han vill ha, laga litet matlådor med hemlagat så att han blir sugen på mat, helt enkelt ge tillbaks all kärlek som jag själv fått och får.
Jag beslutade där och då att jag tar time-out från min kör, jag behöver de lediga kvällarna och helgerna för vila. Kören är min energipåfyllare och det är något jag mår bra av men just nu så är hemmatid för återhämtning ännu viktigare och jag har ju gänget kvar.
Just nu är jag trött men känner mig litet lättare inombords och stressen har lagt sig av att ha gjort detta val. Jag blickar ut genom köksfönstret, rönnen har tappat sina blad och på andra sidan gärdet förgyller solen höstträden i skogsbrynet innan mörkret faller denna söndagskväll i Oktober.
 
 
 
 

När vemodet lagt sig

Publicerad 2017-10-14 11:56:00 i #Höstmys, #personligt,

Dagarna går och vi är nu mitt i Oktober. Det är ljummet i luften och det slog mig idag när jag hämtade tidningen att hade det varit en sommarmorgon hade jag druckit morgonkaffet utomhus. nu sitter jag inne i stugan med kaffe och dagens tidning i ljusets sken. 
Det vemod jag levt med sen sommaren lämnade oss, har nu äntligen lagt sig, att komma hem, tända i vedspisen, höra knastret och känna värmen sprida sig, det ger mig en sån behaglig ro.
Oktobers dagar kan vara bedrövliga, men de kan också vara helt fantastiska. En klarblå himmel, färgsprakande löv i träden och som en matta på marken. Luften är klar och ljuvlig att andas, solen värmer ännu mitt på dagen. 
Det är ännu ljust när jag åker till och från arbetet, men sen lägger sig mörkret ganska snabbt och kvällsmaten intas i mysbelysning. Därefter är det inte svårt att krypa upp i soffan med en bok, det blir liksom kravlöst och inga måsten knackar på dessa höstkvällar.
Ellen Keys bevingade ord "Kura skymning" finner sin innebörd under höstkvällarna. Att sitta framför brasan antingen ensam och följa lågornas dans eller i sällskap och samtala, med brasan som ett värmande element, är något alla människor borde får uppleva, det är livskvalité.
 
Önskar er nu alla en skön Oktoberdag, försök hitta smultronen i höstens tid och samla dem på strå.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att åldras med värdighet

Publicerad 2017-10-07 13:03:03 i #personligt,

Livet är verkligen föränderligt, min älskade pappa är snart nittio år och har all rätt att vandra på ålderdomens stig. Jag vet ..ju att han inte kommer finnas för alltid, men när ens pappa har fixat sitt liv så självständigt så längeså överumplas man och det blir mycket som ska fixas och många känslor som snurrar..
Nu är det inte så att han är på väg bort, utan det handlar om att kroppen sviker, och han är i behov av hemtjänst i klart större omfattning. I en initial viss fas händer så mycket på en gång rent praktiskt. Det har varit många besök på Vårdcentralen de senaste veckorna för att utreda och vårda svullna ben och litet annat. Många telefonsamtal med olika instanser. Samtidigt som allt det praktiska ska lösas sätter min hjärna igång med en form av sorgearbete och en oro,hur snabbt kommer han vandra stigen....
Min älskade pappa som är en så omtänksam, stark och vidsynt, han som alltid ställt upp i alla lägen, nu är det han som får ta emot hjälp och stöd. Det är en stor omställning för oss alla. Pappa har alltid varit en sån som tar saker som det är och anpassar sig efter förutsättningarna, så är det nu med, det är mer vi runt i kring som har svårare att acceptera.
Det slår mig gång på gång att hans vidsynta och före sin tid jämlika person gör att vi nu utan några omformuleringar kan diskutera öppet om saker som är ganska intigritetskänsliga, egentligen på samma sätt som   mina kvinnliga perioder från tonåren till nuvarande klimakterietid inte inneburit någon tabu och inlindndningar, utan hanterats öppet men med värdighet. 
 
Det är pappa som visade mig sina bästa smultronställen
 
Det är han som bakade de godaste sockerkakorna, särskilt de i vedspisen i paradiset!
 
Att ge pappa en ålderdom med värme och värdighet är så självklar och jag är så oändligt tacksam att han fortfarande är en härlig samtalspartner att dryfta livet med. 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela