VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Att förlåta för att kunna gå vidare....

Publicerad 2018-03-03 16:25:00 i #personligt,

Härliga ljuvliga lediga dag! Dessutom ett ljuvligt väder helt i motsats till det som varit tidigare i veckan. Tog en riktig långpromenad, solen värmde och fåglar sjöng. En sån där dag när allt rinner av en, när man har lätt att ta in och njuta i stunden.
Har en del att tampas med, saker har sagts och jag har skuldbelagts för saker jag inte alls känner igen och det finns en djup ledsenhet i mig som jag kämpar att övervinna. Jag inser att det uttalats utifrån någons egengjorda sanning som färgats och fördjupats av en annan person, en person som letar fel hos andra men inte ser sin egen del. 
Allt jag sagt och gjort har varit utifrån att jag velat väl och gjort mitt bästa, att det sen vänts till en osanning kan jag inte göra mycket åt, har aldrig velat någon illa och utan ser mig som vidsynt och tillåtande. Att bli orätt beskylld gör ont.....
Önskar av hela mitt hjärta att de kommer till insikt och förstår att inget varit gjort för att såra, vet inte ens vad jag gjort....Kanske är det en förlängning av att någon inte vill se en problematik och att någon inte inser sin egen problematik.......Jag har tappat behärskningen några gånger när min kraft brustit och förtvivlan tagit över, när en persons verbala kränkningar blivit för mycket......
Jag lutar mig mot ekens stam och låter solen värma mitt ansikte. Livet är mer än att låta detta skugga. Jag ber om förlåt för det jag sagt och gjort men inte förstår vad det är, förlåter om de vill bli förlåtna och låter det vila i den tanken.
Efter långpromenaden satte jag mig i solen på på trappen och drack ett glas vin. Ekonomin tillåter inga skid eller solresor så då får man göra hemma till en resa i sig självt!
 
 
 
 
 
 

Boken fick mitt inre frö att gro

Publicerad 2018-02-21 13:11:00 i #kyrkan, #personligt,

Tanken var att jag skulle åkt till arbetet idag men så blev det inte. min mage krånglade och jag insåg vid sjutiden att det inte skulle bli något jobb. Bäddade ner mig i soffan, lysssnade på radio och föll i skön sömn, skönare än på länge. Det känns som att kroppen löste en dag i vila på sitt eget sätt. 
Fyllde på ved i spisen, satte på taizemusik och kröp åter ner under filten. Jag läser en bok.......
Den berättar om den man som sedermera blev Franciskus av Assisi. Hans förhållningssätt till livet och medmänniskan genom Gud. Hur han gjorde ett val att lämna allt för att leva i enkelhet för andra. 
Boken speglar paralleller med vår tid, hur kan vi göra liknande resor i det samhälle vi lever idag. Kan vi välja bort, leva enklare och finna inre ro......
Boken känns som sänd till mig, ju mer jag läser, ju lugnare känner jag mig. Vet inte exakt vad det är som gör det, men det känns som att den ger mig verktyg att komma vidare i mina egna tankar. Jag ser likheter med mig själv, mitt tänkande och på något vis känns det som att mitt förhållningssätt till livet snuddar vid bokens tanke. Så som jag innerst inne vill leva kanske inte är en omöjlighet, att boken ger näring till mitt inre frö att gro, att jag kommer vidare på min resa. 
 

Fibron får inte ta över mitt liv......

Publicerad 2018-02-20 13:56:45 i #fibromyalgi, #personligt,

Många dagar har gått sen jag skrev här. Tiden finns inte riktigt när jag arbetar eller också ger jag mig inte den tiden kanske. Hur som helst så har jag några dagar baravarasemester och då kommer behovet att skriva.
Det har varit litet kämpiga veckor med vinter, mörker och kyla som inte är min bästa vän. Det är så mycket att tampas med, vaknar med molande influensavärk varje morgon och en förlamande trötthet. det ger sakta med sig under dagen och återvänder när kvällen kommer. När jag väl är på plats på jobbet fungerar det ganska bra, tack vare den arbetssituation jag har just nu. Mitt uppdrag som resurs passar som handen i handsken om det inte vore för de tidiga morgnarna....Tar mig med envisheten som hjälp iväg och har inte stannat hemma en enda dag ännu.
Däremot känner jag att nu när jag stannar upp så har jag inte mycket kraft alls och jag känner mig som manglad. 
Jag försöker att hitta annat fokus än Fibron men alltmer känns det som jag inte orkar mer än bara arbeta och krypa upp i soffhörnet.
Det är nästan så att jag inte orkar min kör och andra sociala konstellationer jag är med i, vill bara vara hemma och rå mig själv. Jag känner mig inte deprimerad jag är bara så värkig, trött och kraftlös. Det är så mycket som tar min energi. Funderar mycket kring vad är det som gör mig trött..... har insett att det finns personer som tar energi utan att jag blir påfylld, kanske är jag mottagligare nu eller så har jag blivit mer medveten, kyla och blåst slukar kraft och att gå i halka.....sen vet jag inte vad som är hönan och ägget av värken och tröttheten men det blir som en ond cirkel.
Korta stunder kan jag känna en lätthet i kroppen och mår bättre och så faller det över mig igen. 
Jag har som ambition att förhålla mig positivt till min situation, jag vill inte bli bitter och låta Fibron ta över, men det är inte enkelt och ibland går det inte.
En dag som idag är det svårt, att skriva ner det i ord är ett steg i rätt riktning, sen tänker jag ta mig ut en stund för att andas in frisk luft och kanske höra litet fågelsån, men åhhhhh vad jag önskar att syrenen skulle vara vit av blom istället för snö.....
 
                                                  
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela