VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Det där att ha Fibromyalgi.....

Publicerad 2018-01-04 16:31:03 i #fibromyalgi, #personligt,

En mellandag med  uruselt väder, regnet vräker ner här och jag vill inte sätta foten utanför dörren mer än nödvändigt! Dagens projekt blev till att städa sovrummet och en toalett på övervåningen, litet rejält om man säger så, kan säga att det fanns ett otroligt behov.....men det tar liksom sin tid, när man lever ett fibroliv. Jag kör i 15-minuterspass, vilar en stund och så på't igen, skam den som ger sig och efter ett antal timmar är jag färdig så när som täcken och kuddar som tvättas och torkas. Det känns skönt att det är gjort men sen har orken tagit slut och Fibrokroppen talar...... 
Landar i soffan framför TV:n som visar baletten Törnrosa. Så njutfull musik och vackert skådespel, vilsamt för min själ. Så otroligt viga dessa dansare är.....en gång i tiden var jag också ganska vig, gymnast, tro det eller ej....tänk vad kroppar kan förändras....
En dag som denna när man inte är ute blir jag litet nedstämd, jag har ett stort behov av ljus och utevistelse. Jag vet inte vilket elände som är bäst, gå ut och sen känna sig sjuk pga vädret eller känna sig smådeppig för att jag stannar inne...
 
Ja idag är det en sån här dag och jag vilar i bokens värld i soffhönet, tänder en brasa och hoppas att morgondagen blir till det bättre. 
 

Igår kväll fick jag värme och styrka!

Publicerad 2017-11-19 13:40:00 i #Gemenskap, #fibromyalgi, #personligt,

Idag är en sådan där dag då jag vill stanna inomhus, tända brasa och grotta ner mig i soffan med yllefilt och en bok. Detta väder som idag råder med snö i luften och nordlig vind ger min Fibrokropp bara värk och elände oavsett hur varma och vindtäta kläder jag än stoppar på mig. Så då förstår ni nog att jag är oändligt glad att det är Söndag och jag kan infria detta.
 November månad är nog den allra värsta på hela året för mig. Den där eländiga influensavärken sätter sitt grepp i mig och jag känner mig konstant trött. Det är en kamp varje morgon att  komma igång. 
Jag kämpar och försöker hitta smultron men det inte lätt just nu. Tror att många med Fibro känner igen sig och på något sätt kommer vi igenom denna månad till slut. 
                                             
Inte helt fel i tid, fast egentligen, så firade vi den yngste sonens examen i går kväll. Det gav mig verkligen värme och energi blandat med stolthet och familjelycka, allt på en gång.
Vi konstaterade ganska snabbt när han började skolan att han var dyslektiker och vi har kämpat genom svenskan och engelskans stavningar och glosor. Han hade en lärare som förstod till 100% vad det handlade om och jag tror aldrig han upplevde sig "dum i huvudet" Tvärtom har han insett och förstått sitt problem och hittat strategier. Att han nu har tagit en examen på högskolan där det ingått engelsk studielitteratur osv, och skrivet sin C-uppsats det är så fantastiskt och jag tänker att alla som har dyslexi borde få uppleva och känna att det går, det behöver inte vara ett hinder utan det gäller att hitta sin egen strategi och en tro på sig själv att det går!
Hans storebror hade även han dyselexi och även han har gjort en fantastisk resa, pluggade i Danmark med danska lärare under sin utbildning, en bedrift som heter duga och tog en examen i Danmark.
Icke att förglömma vår dotter som även hon tagit en högskoleexamen och varit mamma samtidigt.
Nu kan det tyckas att jag skryter, men det handlar inte om det utan det handlar om en gedigen stolthet och värme. Våra barn har vuxit upp i en familj där vi fått kämpa med ekonomi, sjukdomar och litet annat som bl.a denna dyslexi. Allt har inte varit självklart och deras hemtillvaro har inte alltid varit lätt. Vi har så mycket vi bara kunnat, försökt skapa trygghet, ge dem mänsklig kärlek och haft tillit till dem. Därför är det så otroligt fint att se dem alla som igår kväll, med sina livskamrater och våra barnbarn och vi har varit med i detta livspussel hela resan tillsammans.
                                               
 
 
 
 

Äntligen!!!

Publicerad 2017-09-11 19:55:54 i #fibromyalgi, #glädje,

Äntligen börjar jag känna igen mig själv, mitt jag, den jag var för ganska längesen vid det här laget. Det har varit många år som varit ganska tunga med värk och oändlig trötthet. Äntligen har det vänt, sakta men säkert är jag på väg uppför stegen. Jag har nästan glömt att man kan må så här bra. Att det finns kraft och energi kvar efter arbetsdagen slut. Visst finns min fibromyalgi kvar, men jag har nu förutsättningar att få helheten att fungera.
Det handlar om flera saker tillsammans, att arbetet är fysiskt fungerande, inte tärande stress och press och att det är en  trivsam atmosfär och anda på arbetsplatsen. Att  alla har lika värde och skrattet finns nära till hands. En arbetsplats där vi delar med oss och stöttar varann vid behov. En engagerad chef som bekräftar och värdesätter mig. Så har jag det nu och jag är så glad!
Idag blev det en 5-kmpromenad när jag kom hem och jag känner mig lycklig, på riktigt! Jag njöt av Septembers fina natur när jag gick i rask takt längs grusvägen!
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela