VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Fibron får inte ta över mitt liv......

Publicerad 2018-02-20 13:56:45 i #fibromyalgi, #personligt,

Många dagar har gått sen jag skrev här. Tiden finns inte riktigt när jag arbetar eller också ger jag mig inte den tiden kanske. Hur som helst så har jag några dagar baravarasemester och då kommer behovet att skriva.
Det har varit litet kämpiga veckor med vinter, mörker och kyla som inte är min bästa vän. Det är så mycket att tampas med, vaknar med molande influensavärk varje morgon och en förlamande trötthet. det ger sakta med sig under dagen och återvänder när kvällen kommer. När jag väl är på plats på jobbet fungerar det ganska bra, tack vare den arbetssituation jag har just nu. Mitt uppdrag som resurs passar som handen i handsken om det inte vore för de tidiga morgnarna....Tar mig med envisheten som hjälp iväg och har inte stannat hemma en enda dag ännu.
Däremot känner jag att nu när jag stannar upp så har jag inte mycket kraft alls och jag känner mig som manglad. 
Jag försöker att hitta annat fokus än Fibron men alltmer känns det som jag inte orkar mer än bara arbeta och krypa upp i soffhörnet.
Det är nästan så att jag inte orkar min kör och andra sociala konstellationer jag är med i, vill bara vara hemma och rå mig själv. Jag känner mig inte deprimerad jag är bara så värkig, trött och kraftlös. Det är så mycket som tar min energi. Funderar mycket kring vad är det som gör mig trött..... har insett att det finns personer som tar energi utan att jag blir påfylld, kanske är jag mottagligare nu eller så har jag blivit mer medveten, kyla och blåst slukar kraft och att gå i halka.....sen vet jag inte vad som är hönan och ägget av värken och tröttheten men det blir som en ond cirkel.
Korta stunder kan jag känna en lätthet i kroppen och mår bättre och så faller det över mig igen. 
Jag har som ambition att förhålla mig positivt till min situation, jag vill inte bli bitter och låta Fibron ta över, men det är inte enkelt och ibland går det inte.
En dag som idag är det svårt, att skriva ner det i ord är ett steg i rätt riktning, sen tänker jag ta mig ut en stund för att andas in frisk luft och kanske höra litet fågelsån, men åhhhhh vad jag önskar att syrenen skulle vara vit av blom istället för snö.....
 
                                                  
 

Det där att ha Fibromyalgi.....

Publicerad 2018-01-04 16:31:03 i #fibromyalgi, #personligt,

En mellandag med  uruselt väder, regnet vräker ner här och jag vill inte sätta foten utanför dörren mer än nödvändigt! Dagens projekt blev till att städa sovrummet och en toalett på övervåningen, litet rejält om man säger så, kan säga att det fanns ett otroligt behov.....men det tar liksom sin tid, när man lever ett fibroliv. Jag kör i 15-minuterspass, vilar en stund och så på't igen, skam den som ger sig och efter ett antal timmar är jag färdig så när som täcken och kuddar som tvättas och torkas. Det känns skönt att det är gjort men sen har orken tagit slut och Fibrokroppen talar...... 
Landar i soffan framför TV:n som visar baletten Törnrosa. Så njutfull musik och vackert skådespel, vilsamt för min själ. Så otroligt viga dessa dansare är.....en gång i tiden var jag också ganska vig, gymnast, tro det eller ej....tänk vad kroppar kan förändras....
En dag som denna när man inte är ute blir jag litet nedstämd, jag har ett stort behov av ljus och utevistelse. Jag vet inte vilket elände som är bäst, gå ut och sen känna sig sjuk pga vädret eller känna sig smådeppig för att jag stannar inne...
 
Ja idag är det en sån här dag och jag vilar i bokens värld i soffhönet, tänder en brasa och hoppas att morgondagen blir till det bättre. 
 

Igår kväll fick jag värme och styrka!

Publicerad 2017-11-19 13:40:00 i #Gemenskap, #fibromyalgi, #personligt,

Idag är en sådan där dag då jag vill stanna inomhus, tända brasa och grotta ner mig i soffan med yllefilt och en bok. Detta väder som idag råder med snö i luften och nordlig vind ger min Fibrokropp bara värk och elände oavsett hur varma och vindtäta kläder jag än stoppar på mig. Så då förstår ni nog att jag är oändligt glad att det är Söndag och jag kan infria detta.
 November månad är nog den allra värsta på hela året för mig. Den där eländiga influensavärken sätter sitt grepp i mig och jag känner mig konstant trött. Det är en kamp varje morgon att  komma igång. 
Jag kämpar och försöker hitta smultron men det inte lätt just nu. Tror att många med Fibro känner igen sig och på något sätt kommer vi igenom denna månad till slut. 
                                             
Inte helt fel i tid, fast egentligen, så firade vi den yngste sonens examen i går kväll. Det gav mig verkligen värme och energi blandat med stolthet och familjelycka, allt på en gång.
Vi konstaterade ganska snabbt när han började skolan att han var dyslektiker och vi har kämpat genom svenskan och engelskans stavningar och glosor. Han hade en lärare som förstod till 100% vad det handlade om och jag tror aldrig han upplevde sig "dum i huvudet" Tvärtom har han insett och förstått sitt problem och hittat strategier. Att han nu har tagit en examen på högskolan där det ingått engelsk studielitteratur osv, och skrivet sin C-uppsats det är så fantastiskt och jag tänker att alla som har dyslexi borde få uppleva och känna att det går, det behöver inte vara ett hinder utan det gäller att hitta sin egen strategi och en tro på sig själv att det går!
Hans storebror hade även han dyselexi och även han har gjort en fantastisk resa, pluggade i Danmark med danska lärare under sin utbildning, en bedrift som heter duga och tog en examen i Danmark.
Icke att förglömma vår dotter som även hon tagit en högskoleexamen och varit mamma samtidigt.
Nu kan det tyckas att jag skryter, men det handlar inte om det utan det handlar om en gedigen stolthet och värme. Våra barn har vuxit upp i en familj där vi fått kämpa med ekonomi, sjukdomar och litet annat som bl.a denna dyslexi. Allt har inte varit självklart och deras hemtillvaro har inte alltid varit lätt. Vi har så mycket vi bara kunnat, försökt skapa trygghet, ge dem mänsklig kärlek och haft tillit till dem. Därför är det så otroligt fint att se dem alla som igår kväll, med sina livskamrater och våra barnbarn och vi har varit med i detta livspussel hela resan tillsammans.
                                               
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela