VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Cirkeln är sluten!

Publicerad 2017-09-17 12:34:22 i #personligt,

Jag ska berätta för er:
För knappt tjugo år sen var jag sjukskriven en längre period. Min man hade mått dåligt i flera år, depression och ångest, jag hade huvudansvar i en familj med tre barn. Min mamma insjuknade i Alzheimers, vilket är de anhörigas sjukdom och det gjorde också att jag förlorade även min pappa under en lång period.
Inte konstigt att jag själv tog slut och när jag tar slut så tar min Fibromyalgi fart. Barnen var i skolålder och de där timmarna när jag var själv hemma fyllde jag tiden med musik och böcker, läste och drömde mig bort, lyssnade till musik som tryckte på knappar och tårarna rann.......
Det var då boken "Ett hem för själen" av Ingela Bendt kom ut. En bok om Ellen Key och hennes hem Strand vid Vättern. Jag lånade den och började läsa......sjönk in i bilder som gav mig ro.....
Den gjorde så starkt intryck. Ellens ord genom Ingela klädde mina tankar och refletioner om livet, barn och samhälle i ord......för hundra år sen.
Det kändes då som att äntligen, någon känner som mig. Då när jag var väldigt långt nere och kände mig så ledsen och ensam var det som att boken vände blad i mig. Jag var inte ensam egentligen. men jag upplevde en ensamhet, jag hade ingen att dela tankar och reflektioner med. Min man vandrade in och ut i i sitt mående,  mamma sjönk allt djupare in i  Alzheimers, vilket gjorde att både pappa och mamma försvann.....mamma för alltid, pappa under en period. 
Livet fungerade, men jag insåg genom boken att min ensamhetskänsla hängde mycket ihop med just detta att jag inte hade någon att samtala med. Att på djupet prata om saker som inte hade med vardagen i sig att göra, utan att fundera och reflektera i ett vidare perspektiv tillsammans. Jag saknade vänner med sådan relation att vi landade i dessa samtal.
Ju mer jag läste ju mindre ensam kände jag mig, även om vi inte pratade med varann Ellen och jag så var det ändå som ett samtal med en kvinna som funderade kring samma saker som jag. 
Jag köpte boken och den låg alltid framme och den blev som en vän. Tanken att åka till Strand vaknade förstås men på något vis blev det bara till en tanke, jag var i trädgården för några år sen men inte inne i huset. Det har gått nästan tjugo år sen den perioden och boken har stått i bokhyllan som en liten trygghet.
Så kom oväntat ett tillfälle att att komma dit och in. Minnen kom tillbaks i mig och jag tänkte att det kanske var en mening med att det skulle ta tid. Jag skrev i mitt förra inlägg om att jag äntligen mår bra och det kanske är så att det är nu det är dags att hälsa på min vän vid Vätterns Strand.
IGÅR VAR JAG DÄR!  
 Det var en sån stark upplevelse, det var verkligen som att äntligen besöka en kär vän.
När jag klev över tröskeln och satte mig i hennes vardagsrum så var det som att cirkeln började slutas.
 När jag sen stod på hennes trapp  blickade ut över Vättern slöts den och jag tror att det Ellen fann här, det är det som jag finner i mitt paradis Måltorp.
 
 
 
 

Äntligen!!!

Publicerad 2017-09-11 19:55:54 i #fibromyalgi, #glädje,

Äntligen börjar jag känna igen mig själv, mitt jag, den jag var för ganska längesen vid det här laget. Det har varit många år som varit ganska tunga med värk och oändlig trötthet. Äntligen har det vänt, sakta men säkert är jag på väg uppför stegen. Jag har nästan glömt att man kan må så här bra. Att det finns kraft och energi kvar efter arbetsdagen slut. Visst finns min fibromyalgi kvar, men jag har nu förutsättningar att få helheten att fungera.
Det handlar om flera saker tillsammans, att arbetet är fysiskt fungerande, inte tärande stress och press och att det är en  trivsam atmosfär och anda på arbetsplatsen. Att  alla har lika värde och skrattet finns nära till hands. En arbetsplats där vi delar med oss och stöttar varann vid behov. En engagerad chef som bekräftar och värdesätter mig. Så har jag det nu och jag är så glad!
Idag blev det en 5-kmpromenad när jag kom hem och jag känner mig lycklig, på riktigt! Jag njöt av Septembers fina natur när jag gick i rask takt längs grusvägen!
 

Körsång = glädje och välmående!

Publicerad 2017-09-03 19:01:00 i #Gemenskap, #Härvaro, #fibromyalgi, #glädje, #körsång,

Septembers första helg började med sommar och övergick till höst. Jag har tillbringat den med ett härligt gäng körsångare, en uppstartshelg på den underbara stiftsgården i Vårdnäs.
Här landar man så lätt, allt är enkelt och avskalat på ett estetiskt sätt, det bjuds på härliga måltider där grönsaksbuffen är något utöver det vanliga,sen tillbringas tiden med lagom varvning av sång och mat/fika. Lördagen slutade med en fin sommarkväll och jag satte mig på bryggan. Jag fångades på bild av Ragnhild som gick förbi "det ser så härligt ut"
och det var det, jag samlade mina egna tankar och intryck av dagen och njöt i kvällssolen.Det är viktig tid för mig i alla sammanhang att stanna upp, vara med mig själv och låta tankarna flöda, att vila i stunden. Det är så jag hämtar kraft för att klara mitt liv med fibro. En sån här helg är så rolig och något jag inte vill missa, men även när allt är positivt och njutbart tar det energi och kraft, det liksom både fyller på depåerna och tömmer dem på samma gång. Jag känner det inte i stunden utan det kommer smygande, men genom att ge mig sådana här små stunder av egen härvaro blir det i slutändan positiv övervikt!
 
Senare drog regnet in och söndagen bjöd på ett höstigare väder. Vi arbetade med drama inför att vi i höst ska sjunga musical, Luthers ungar.  En härlig dramapedagog kom och vi gjorde en massa dramaövningar som en del i detta. Drama har vi olika tankar inför, själv har jag hållt på litet i olika sammanhang, både för min egen del och i arbetet med barnen. Jag gillar det mer och mer och ser fram emot hösten med spänning och glädje. Utmaningar är viktigt för mig, att stimulera hjärnan och testa mina gränser på olika sätt, men med full respekt att vi är olika och känner olika inför detta. 
Välhemma nu så är jag riktigt trött men glad i varenda por och ser fram emot onsdag då jag träffar mina sångarvänner igen!
I kväll ska jag njuta gott till kvällens avsnitt av Saltön, den serien gör mig så varm och glad, speciellt den här sista omgången!
Ha det gott!
Åsa
 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela