VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Kvällstankar

Publicerad 2016-04-28 00:31:16 i #personligt,

Sitter här och njuter på kvällen med ett glas vin, firar litet, man kan ju göra det när man kan ta dagen som den kommer ..... bilen klarade besiktningen, ekonomin har hittat nya positiva spår, barn kommer hem i helgen, en körresa är på gång och en rolig släktträff väntar i sommar, jag känner mig oändligt tacksam för livet....
 
 
 
 
 

Ett gott skratt......

Publicerad 2016-04-27 13:18:38 i #Gemenskap, #glädje, #kyrkan,

Att skratta, det är bra, det är nyttigt, det är förlösande, det skapar gemenskap, men, ett inlägg på Twitter som ledde till en lång tråd så här en mulen Onsdagsmorgon satte igång mina tankar......
Jag delar med mig av mina funderingar, en del har inget svar, en del är känslor....
 
Idag föreslog en kollega målet att varje gudstjänst ska innehålla ett hjärtligt skratt. Är det ett bra mål?
 
Fundera en stund, hur tänker du......det finns många olika former av gudstjänster, många olika sorts skratt...
ett hjärtligt skratt, vem avgör om det är hjärtligt....funderar på vad "kollegan" i sammanhanget egentligen gav uttryck för....
 Vi skrattar av så många olika orsaker...ren glädje, humor, vi skrattar så vi knappt kan prata.....jag själv älskardessa svenska program, typ "Tror du att jag ljuger som går just nu, komiker som är så roliga och får till en knorr på allt som kommer i deras väg...så att jag skrattar själv hemma i soffan, de programmen kan tom vara bra för mig när jag känner mig litet nere. Det finns människor omkring oss som får till det och skapar en form av glad stämning så fort de är med, som får andra att skratta och skapar en lustfylld stämning.
Skratt skapar en form av gemenskap.
Ibland så blir skrattet inte lika förlösande....
Det finns sammanhang då  jag skrattar med, fast jag egentligen inte känner skrattkänsla. Det är nästan så det istället blir ett utanförskapskänsla,jag känner mig inte delaktig inombords och vissa gånger har jag ingen lust att skratta, just idag orkar jag inte skratta.....ibland blir skrattet till ett skydd när vi inte känner oss bekväma, vi skrattar för att andra skrattar - det smittar, vi fattar knappt ibland vad som är roligt.........
Att svara med ett skratt kan vara osäkerhet och skapa osäkerhet.........
 
För att återgå till inlägget....Vad är det som är målet i gudstjänsten, vad är det vederbörande vill uppnå egentligen....glädje, gemenskap? Jag tror att de flesta präster vill uppnå det, men frågan är om det är hjärtliga skratt som är lösningen....
Att gå till gudstjänst för mig är att jag vill gå dit precis i den stämning jag är och med det jag har i min ryggsäck, jag vill vara där utan krav och jag vill veta vad jag går till....
Går jag till en enkel meditativ gudstjänst vill jag ha en helhet med texter, musik, psalmer och predikan i den andan. Om sen en predikan eller något annat i gudstjänsten  "råkar" innehålla humor eller något annat som leder till skratt så är det en bonus, då blir det en naturlig del som känns äkta.
Låt gudstjänsten vara så att var och en i församlingen ges möjlighet att känna sig välkommen, hemma och uppleva inre frid, kanske mynnar ut i ett hjärtligt skratt men det kan vara precis lika varmt och innehålla en innerlig gemenskap även om själva skrattet uteblir, det kanske är kramen vid kaffet, eller ett samtal i anknytning till innehållet, det är den innre glädjen som vi måste vårda.
Däremot tror jag att många inte har en aning om  hur underbara, humoristiska, sociala  och trevliga präster är. Att endast se prästen i kyrkan och kanske vid enstaka tillfällen ger en ensidig bild, det är i övriga församlingslivet jag har lärt känna "mina" präster. Det är berikande att vara vän med en präst och ger upphov till många hjärtliga skratt. 
I kväll har jag körövning och då får jag umgås mid min "gamla" kyrkoherde Hans Eneroth som sjunger bas i Vist kyrkokör.
Minns med ett skratt en körresa, en kväll i Visby. Vi var alla mätta, alla utom Hans som beställde in en hamburgare....den var inte liten....och där satt vi hela kören och delade måltid och i glasen....var det vin...
Att se präster morgonrufsiga på konfirmandläger där alla sover i samma sal (själv var jag med som förälder)....och sen på kvällen sitta vid Högklint på Gotland och sjunga Evert taube, Winnerbäck och Taizeesånger tillsammans i solnedgången ger en vidare och mänskligare bild....
 
 
 
 
 
 

Så lika men så olika....

Publicerad 2016-04-26 10:45:00 i #Gemenskap,

Jag har varit med om en fin upplevelse...igår när jag var i affären hejade jag som vanligt till kvinnan som sitter utanför, hon har varit här en tid och vi känner igen varann. Jag gick fram till växterna utanför, ska ju köpa kryddväxter....hon kom fram...vi kan inte varandras språk, men helt plötsligt står vi och tar med fingrarna på de olika kryddorna, luktar och berättar för varann vad de heter på våra respektive språk och försöker uttala varandras namn på växterna, vi skrattar, vi har hittat en gemenskap...
Jag pekar på mig och säger mitt namn och hon gör lika - hon heter Emilia och hon har en bebis och efter många turer tror jag att han heter Neron och är tre månader och är med här i Linköping och är i en husvagn, hon visar att hon behöver mat till Neron...för hur ska hon kunna amma.....hon visar med armarna hur hon har ont på ett sätt som ger mig signalen...mjölkstockning...
Hon fryser om fötter och kropp, vi mäter varandras fötter hon skriver siffrorna imed fingret i handen 39...hon behöver varmare kängor....och varmt om kroppen....
Jag cyklar hemåt efter att vi har kramat om varann, jag är så berörd.....hon är lika gammal ungefär som min Linda, hennes son är ungefär lika gammal som lilla Julia....men så olika förutsättningar......
Det kunde ha varit Linda och jag som doftat på kryddorna, skrattat, kramats.....så lika men ändå så olika..... 
 
Idag ska jag ta med mig vad jag kan, tyvärr har jag inga varma skor/kängor i 39-40.....men en varm längre jacka har jag och kanske litet kläder till hennes pojke....En temos med varmt kaffe till en medmänniska.
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela