VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Tillfreds med livet......

Publicerad 2016-02-28 12:12:31 i #Härvaro, #personligt,

Söndag förmiddag och en stund att till eftertanke. Att vara tillfreds....vad innebär de orden.....Att vara tillfreds med sitt liv innefattar många saker....Så som mitt liv ser ut i dag, är det så här jag önskar att det ska se ut.....är jag tillfreds med den person jag är......Det är så lätt att hamna i tanken - OM......DÅ...... men hjälper det egentligen..... Jag tror det stjälper mer än hjälper. Jag har kämpat länge med detta med mig själv och jag tror (vågar inte använda ett annat ord) att jag kommit till den insikt att jag gjorde val i olika situationer utifrån den situation jag befann mig i. Det är så lätt att tycka att jag skulle gjort annorlunda men det är när jag är där jag är i dag. Jag tycker mig se en tendens i samhället att många idag har svårt att vara tillfreds med sig själva och sitt liv, att livet skulle ha varit så mycket bättre OM för DÅ skulle JAG kunna göra så.....att man vill så mycket men glömmer att livet pågår just nu!
Jag är faktiskt tillfreds med de val jag gjort, utan dem vore jag inte den jag är och jag är vän med mig själv och det liv jag har. Låter väldigt märkligt eller hur.....Tillhör låginkomsttagarna, inte pluggat vidare, är sjukskriven, har ont, är trött.....skulle kunna räkna upp mycket saker som har negativ klang..... men på livets väg hamnar vi vid vägskäl som inte alltid gör besluten enkla vad vi ska välja, ibland har man inget val, nästan..... Det går aldrig att veta vad som skulle ha skett om jag gjort ett annat val, för varje val ger nya vägskäl, nya möten och händelser som inte har skett eftersom jag inte tog den vägen......
Jag har valt att leva med den jag lever med, jag valde HÄRVARO och föräldraskap före studier vid ett tillfälle, jag valde att vara HÄRVARANDE anhörig med påföljd att jag inte orkade med mig själv under en period, jag valde att göra fördjupningar i mitt jobb med trötthet och smärta, jag har valt att göra saker i livet som jag i förväg vetat att jag inte riktigt orkar....men jag skulle inte gjort annorlunda val om det vore i dag med den jag är idag. Däremot så kanske jag skulle ha förhållit mig på ett annat sätt till mig själv och andra människor men det är ju liksom det som är LIVSERFARENHET och kunskap som ökar med åren. Det kanske är därför man börjar fundera kring dessa frågor så här mitt i livet....
Det betyder inte att vi ska vara utan drömmar, längtor och framtidsplanering, nä det är ju små smultron som är på väg att mogna som ger oss en framtidstro, men de ska inte präglas av .....att vi missat för att det var någons/någots fel......bara jag hade pengar skulle jag.........OM INTE mitt liv ser ut som det gör skulle jag.......OCH det finns val vi måste göra ibland som gör ont och som för alltid förändrar något längst inne i oss och så är livet, viktigt att vi vet varför vi gör våra val. Jag upplever att det finns en vila i att vara tillfreds med sitt liv. Och det gör mitt liv mindre stressat inombords och det finns smultron alldeles runt knuten men OM jag inte är HÄR och NU så kanske jag inte ens ser dem.....j

Vänskap

Publicerad 2016-02-24 11:35:41 i #personligt,

Solen lyser och himlen är blå, tidningen är läst och kaffet urdruckit. Snart ska jag ge mig iväg ut på dagens vandring och litet fika ute, idag behövs ingen övertalning.........Senare i eftermiddag ska jag hem till en kär vän och fd kollega. Vi har följts åt på olika sätt i drygt 30 år, både privat och genom arbete. Det allra första mötet skedde på en förskola där vi båda var timvikarier och ja ni förstår, två ordinarie borta ....men redan då kände jag en form av tvillingtänk och vi trivdes tillsammans sen korsades våra vägar på en busshållplats, nya ställen och så hamnade vi så småningom som ordinarie på samma ställe! Våra arbetsvägar skildes åt men vi fortsatte att träffas privat genom åren och sen av olika skäl hamnade vi återigen på samma ställe och det blev tre år tillsammans, tre år som jag får räkna till mina finaste arbetsår, och nu fortsätter vi som vi alltid har gjort, att träffas privat. Jag ser verkligen fram emot eftermiddagens fika, tänk vissa möten är som balsam för själen.... och i glasskåpet står en fin glastomte som är designat av ett gemensamt "gammalt barn" - Sofia Viveland och symboliserar vår vänskap genom åren.
Ja idag är mitt strå fyllt med mogna goda smultron!

Plockar smultron

Publicerad 2016-02-23 12:21:15 i #Härvaro, #personligt,

Hej på er ni som läser mina tankar och funderingar, det har gått ett par månader sen jag började blogga och jag märker att det har blivit en viktig del av mitt liv. jag har ju tidigare skrivit dagbok under många år och det här är en bra förlängning för mig och förhoppningsvis för några till. Jag vill gärna dela med mig av hur jag gör för att ha ett positivt tänkande och hur jag gör för att bryta negativa spiraler som jag tror de flesta av oss hamnar i.
Ja nu är det barmark ena dagen och andra dagen vit snö men fågelsången finns där hela tiden och påminner om att det kommer en vår! Tänk så små fina smultron det finns alldeles precis här och nu, det gäller att ge mig möjligheten att ta in dem i mitt medvetande. Igår var en sådan där dag då jag behövde få mig själv att inse att jag verkligen var i behov av att gå en vandring, att det var dags att ge sig ut att plocka smultron. Det krävs ett visst mått av tålamod att få mig till detta dessa dagar..... men till slut var jag påklädd med mobilen i fickan för att fånga smultron. Det blev en lång vandring - Risnäsrundan, Sturefors egen retreatrunda. Retreat för att det är en runda i Guds fria natur i alla dess nyanser, tankarna kan flöda in och ut i ca sju km. Den är däremot inte tyst i den bemärkelsen att vi ler, ser varandra i ögonen och säger hej till alla vi möter, känd som okänd, stannar och pratar en stund ibland <3 Den gör gott för själen. Jag vandrar upp till kyrkan och fångar en skuggbild över den frusna ån.... Tänder ett ljus hos mamma som så sorgligt insjuknade i Alzheimer och nu vilar bredvid sina barndomsvänner från Bjärka-Säby på Vist kyrkogård. Jag saknar henne, min friska mamma och jag är så tacksam att jag har hennes grav så nära, det är så skönt att tända ett ljus och samtala en stund. Hon som för 54 år sen log och matade mig med gröt, min lilla mamma.
Vandrar vidare längs vägen som är en gammal allé till Sturefors slott, den följer Stångån parallellt denna sträcka och är lika fin alla årstider. jag passerar Pinnemunde - den gamla grindstugan som fortfarande bebos permanent, Frukoststenen, Eskils ek....solen kommer och går och det är vackra vyer att vila ögonen på.
Vid bron fångar jag träd som böjer sig ner i vattnet, längre bort en brygga som påminner mig om att det komer en sommar......
Viker av in i skogen, går upp för backen, här i skuggan är det fortfarande vinterväg, men inne från skogen hörs en porlande bäck.....vårkänslor pirrar.....
Plockar en bukett blåbärsris som jag sätter i en vas på köksbänken när jag kommer hem. Det får bli symbolen för vandringen, våren och och mamma. Vackert att vila ögonen på och påminna mig om min prestation idag, blad kommer att slå ut som blad gör om våren och....mamma älskade blåbär <3

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela