Framtidstro
Sitter i min soffa, har blivit en skön vana att starta dagen på. Går upp för att ta mediciner och så känns det skönt att tända ljus och umgås med mina egna tankar.
Tankarna landar mer och mer i vad jag ska använda mitt närmsta halvår till utöver det som är behandling och det som hänger ihop med det.
Jag vet inte hur trött jag kommer vara och hur jag kommer må, självklart så är det första prioritet att låta mig vara trött och göra det bästa för min hälsa.
.... men tänker att jag kommer behöva stimulans på något sätt, något som fyller mig, som utifrån vad jag orkar ger mig en mening som fyller depåer, Att jag får en egen kraft, som också hjälper mig att må bra....
... att jag fortsätter att vara jag och ta tillvara en tid där jag råder över tid och vad jag gör med den.
Vill inte att dagarna ska bli, åka upp till US och stråla, äta, tv, läsa... om och om igen... att det kommer göra mig trött på ett annat sätt.
Periodvis kanske det är precis vad jag orkar, inte ens det... men bara tanken på att jag vill göra något får mig att känna framtidstro till livet och att jag är en del av det.
