Team Andersson
Fjärde advent, i dag strålar alla ljusen!
Vaknade tidigt som vanligt , ligger och lyssnar på musik. Känner Kents hud mot min hud, vi hittar varann under dygnets alla timmar, hör honom andas det gör mig så lugn. Vi ger varann värme, styrka och innerlig kärlek. Fortfarande efter 40 år så är vi här och finns för varann. Vi har haft tuffa stunder som vävt oss samman och vi har haft fina stunder där livet varit med oss.
Vi skrattar och skojar, vi ligger stilla och håller om varann, vi behöver varann och vi ger varann näring. Vi känner varann så väl.
Tillsammans har vi våra tre barn, som fyller oss med värme ända in i hjärterot och själ. Oavsett hur många mil som är i emellan oss så är vi så nära.
Vi har blivit ett team som har sakta vuxit sig fram från att de vandrade från barn till att de nu är vuxna.
De är och kommer alltid vara våra barn och vi mamma och pappa, men samtidigt genom det vi tillsammans har gått igenom så har det vuxit fram Team Andersson.
I stunden är det den förlamande tröttheten som är tuff och den kommer finnas där under resan av olika själ. Det är bara att låta den komma, krypa ner i soffan och vila.
Igår åkte vi ut till vårt sommartorp, var glad att jag orkade följa med. Satt på verandan med min filt och lät solen värma min själ, fikade, tog in naturens doft och ljud.
Tankade inför besöket på Onkologen på Tisdag, 22 December brukar innehålla annat, men i år är allt annorlunda. Vet inte hur jag kommer reagera... om jag gör det då... hur Kent kommer reagera..
Vi kommer att reda ut det här i vårt team och med alla som finns runt om oss.
Jag har gått in i en annan tillvaro, där tid och det som är viktigt i stunden har fått en annan betydelse.
Jag upplever inte mycket stress, inte över det som ska göras eller det som inte blir gjort, det är när jag får det som vi kallar input, när tankar försöker ta över min tankar som jag känner, NEJ!
Då lägger mig i soffan och lyssnar på Anna Stadling som sjunger "När det här är över" det kommer bli bra! Hon sjunger "Natten till den fjärde advent" ser på mig och säger, du är inte ensam, kom ihåg det!
Det för mig till min pappa...vi tar en fika, pratar om den jobbiga pandemin, han säger, - Men jag klarar mig... och det är klart han gjort...han hade suttit där och lösta korsord, lyssnat på radio, tagit en digestive och kaffe, varit tillfreds. Han säger, Du, det löser sig, du fixar det här!
Tänder mina värmeljus med "mina två platser på jorden" där lågorna blir som två solar som stiger upp "Morning has broken"
Lägger mig sen och lyssnar på en ljudbok, när hjärnan inte orkar så mycket. Jag fick allt nedladdat och klart, jag som normalt är min grej att fixa sånt, behövde inte tänka på mer än att trycka på pilen. Låter mig gå in i bokens värld och vara i en annan värld, i bakgrunden spelas
Nu strålar alla ljusen och lyser på vårt bord
