Min resa har startat
Välkommen tillbaks, ni som följt mig tidigare.
En resa har börjat.....som de flesta resor vet jag inte hur den kommer bli.
Den blir tuff och annorlunda och det finns inga vägsjäl, men jag jag kan välja hur jag förhåller mig.
Jag har inställningen att så här är det, har inte kunnat påverka scenariet.
Att skriva är jag och det ger mig energi och näring, dela mina tankar med mig själv i skrift och i samtal med andra ger mig styrka.
Inom loppet av en halvtimme har jag tappat tal och skrift men inne i mig är allt klart. Känslan är fruktansvärd.Ambulans larmas snabbt och jag kommer till expertis och kunskap som vet exakt vad som ska göras. Efter röntgen, prover mm ca tre timmar senare vet jag....
Jag har två tumörer som i sin tur gett en svullnad som i sin tur utlöst ett epilepsianfall. Mediciner sätts in, tal och skrift återvänder inom ett par dygn.
Mycket sker på fem dagar och jag åker hem, vet att övriga kroppen är fri och att nästa steg är att gå in med en nål och ta vävnadsprov för att avgöra behandling.
Nu är jag hemma... känner mig lugn.... tycker själv det är konstigt, tänker att mitt huvud borde snurra av känslor, tankar oro, ångest.....jag sover lugnare och bättre, nu än innan.
Känner i stunden att jag vaggas in ett lugn där tid har ett annat perspektiv.
Har en rikedom av familj, vänner och kollegor som fyller mig med ord, lyhördhet och omtanke.
Det här utgår från mig, det är jag som kärnan, jag bestämmer över mig själv.
Advent med sånger, ljus och början på nytt kyrkoår är den tid som passar för just mig.
Tänd ett ljus för livet, tänd ett ljus för hoppet, tänd ljus och låt det vara tänt
