När livet tar en annan väg...

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Fibron får inte ta över mitt liv......

Publicerad 2018-02-20 13:56:45 i #personligt,

Många dagar har gått sen jag skrev här. Tiden finns inte riktigt när jag arbetar eller också ger jag mig inte den tiden kanske. Hur som helst så har jag några dagar baravarasemester och då kommer behovet att skriva.
Det har varit litet kämpiga veckor med vinter, mörker och kyla som inte är min bästa vän. Det är så mycket att tampas med, vaknar med molande influensavärk varje morgon och en förlamande trötthet. det ger sakta med sig under dagen och återvänder när kvällen kommer. När jag väl är på plats på jobbet fungerar det ganska bra, tack vare den arbetssituation jag har just nu. Mitt uppdrag som resurs passar som handen i handsken om det inte vore för de tidiga morgnarna....Tar mig med envisheten som hjälp iväg och har inte stannat hemma en enda dag ännu.
Däremot känner jag att nu när jag stannar upp så har jag inte mycket kraft alls och jag känner mig som manglad. 
Jag försöker att hitta annat fokus än Fibron men alltmer känns det som jag inte orkar mer än bara arbeta och krypa upp i soffhörnet.
Det är nästan så att jag inte orkar min kör och andra sociala konstellationer jag är med i, vill bara vara hemma och rå mig själv. Jag känner mig inte deprimerad jag är bara så värkig, trött och kraftlös. Det är så mycket som tar min energi. Funderar mycket kring vad är det som gör mig trött..... har insett att det finns personer som tar energi utan att jag blir påfylld, kanske är jag mottagligare nu eller så har jag blivit mer medveten, kyla och blåst slukar kraft och att gå i halka.....sen vet jag inte vad som är hönan och ägget av värken och tröttheten men det blir som en ond cirkel.
Korta stunder kan jag känna en lätthet i kroppen och mår bättre och så faller det över mig igen. 
Jag har som ambition att förhålla mig positivt till min situation, jag vill inte bli bitter och låta Fibron ta över, men det är inte enkelt och ibland går det inte.
En dag som idag är det svårt, att skriva ner det i ord är ett steg i rätt riktning, sen tänker jag ta mig ut en stund för att andas in frisk luft och kanske höra litet fågelsån, men åhhhhh vad jag önskar att syrenen skulle vara vit av blom istället för snö.....
 
                                                  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela