När vemodet lagt sig
Dagarna går och vi är nu mitt i Oktober. Det är ljummet i luften och det slog mig idag när jag hämtade tidningen att hade det varit en sommarmorgon hade jag druckit morgonkaffet utomhus. nu sitter jag inne i stugan med kaffe och dagens tidning i ljusets sken.
Det vemod jag levt med sen sommaren lämnade oss, har nu äntligen lagt sig, att komma hem, tända i vedspisen, höra knastret och känna värmen sprida sig, det ger mig en sån behaglig ro.
Oktobers dagar kan vara bedrövliga, men de kan också vara helt fantastiska. En klarblå himmel, färgsprakande löv i träden och som en matta på marken. Luften är klar och ljuvlig att andas, solen värmer ännu mitt på dagen.
Det är ännu ljust när jag åker till och från arbetet, men sen lägger sig mörkret ganska snabbt och kvällsmaten intas i mysbelysning. Därefter är det inte svårt att krypa upp i soffan med en bok, det blir liksom kravlöst och inga måsten knackar på dessa höstkvällar.
Ellen Keys bevingade ord "Kura skymning" finner sin innebörd under höstkvällarna. Att sitta framför brasan antingen ensam och följa lågornas dans eller i sällskap och samtala, med brasan som ett värmande element, är något alla människor borde får uppleva, det är livskvalité.
Önskar er nu alla en skön Oktoberdag, försök hitta smultronen i höstens tid och samla dem på strå.
