När livet tar en annan väg...

Lördag morgon och jag blickar tillbaka på gårdagen. Jag hälsade på mitt arbete, en förskola med ett gäng barn mellan 1-5 år. Det går verkligen upp för mig att vi har relationer barnen och jag och så många varma och härliga kramar jag fick....<3 Det är så skönt att jag har ett arbete där relationerna är trygga även i vuxenvärlden, att man kan titta in och vara där och må bra. Jag är definitivt inte sjukskriven pga av arbetsplatsen eller kollegor/chef. Det är min sjukdom som inte är en bra kombination med detta yrke. Jag har också fått så mycket positiv feedback på Facebook, det är människor jag känner - vänner och återigen, att man får höra att det är så ytligt på nätet men jag känner omtanke och blir genuint glad. Jag tror inte att det skulle resultera i en mängd samtal och kort om inte Fb funnits. Jag tycker att Fb fyller upp en bra tårtbit här, sen är det i mitt fall skönt att berätta om min situation och hur läget är, det är inte alltid det känns ok att prata om det på ICA osv. När jag träffar mina vänner så vet de läget och vi kan prata om annat. Igår fick jag uppleva ännu mer omtanke, helt "all over the place" som Prins Daniel brukar säga......min yngste son som just nu pluggar 110 mil hemifrån har ett par kompisar som är helt ...."all over the place", de har varit en hel del härhemma under åren och jag har kontakt via Fb med dem ännu. Igår när jag kom hem tankad från mitt arbetsbesök så står en bukett tulpaner med Kryakort och en burk Gårdsglass från Stavsätter ligger i frysen, bara den är en intern specialare för sonen och dem. Tyvärr var jag ju inte hemma, som nästan alltid är det....men det här öppnade alla kranar, tårarna bara vällde fram.....Så fina goa killar det finns, och som tänker på mig mitt i sitt eget aktiva liv med studier, arbete och kompisar. De tyckte jag behövde ha litet uppmuntran :) Jag gjorde ett inlägg om den här livsglädjeupplevelsen inklusive bilden i en sluten grupp för oss med Fibro. Där möts jag av ett gensvar utan dess like, uppåt 300 som gillar och många, många kommentarer, det får mig att förstå att det jag fick uppleva är verkligen unikt i vår värld, och det glädjer andra, kanske att det tom finns ett behov av att få ta del av andras glädje. I den här gruppen är det ju förmodligen ingen som känner dessa killar. Att dela med sig av sitt liv både i med och motgång har gett mig så mycket pusch tillbaka och förhoppningsvis kan det bli till hjäp för andra. Och handlar du på Ica Klockartorpet i Norrköping eller Ica Maxi i Örebro och har mött en kille som är helt outstanding så är det kanske någon av "The Twinns" Två mogna riktigt solvarma smultron lika som bär ;) Idag har jag pratat med skärgårdstrollet i telefonen. "Jag har kommit på en plan, den som bygger en båt eller någonting, den får bestämma om sin och den andra får bestämma om sin, det blir bättre så" Behöver kanske inte säga vem som inte lät mig bygga som jag ville.....;) Ack livet är helt enkelt ganska bra tycker jag och ikväll är det final i den omdiskuterade Melodifestivalen och......jag gillar inte något bidrag särskilt mycket....men jag gillar festkänslan, hjärtröstar förfullt och ikväll blir det bubbel eftersom det är svenska finalen, Livet är vad man gör det till!!