När livet tar en annan väg...

Hej på er ni som läser mina tankar och funderingar, det har gått ett par månader sen jag började blogga och jag märker att det har blivit en viktig del av mitt liv. jag har ju tidigare skrivit dagbok under många år och det här är en bra förlängning för mig och förhoppningsvis för några till. Jag vill gärna dela med mig av hur jag gör för att ha ett positivt tänkande och hur jag gör för att bryta negativa spiraler som jag tror de flesta av oss hamnar i. Ja nu är det barmark ena dagen och andra dagen vit snö men fågelsången finns där hela tiden och påminner om att det kommer en vår! Tänk så små fina smultron det finns alldeles precis här och nu, det gäller att ge mig möjligheten att ta in dem i mitt medvetande. Igår var en sådan där dag då jag behövde få mig själv att inse att jag verkligen var i behov av att gå en vandring, att det var dags att ge sig ut att plocka smultron. Det krävs ett visst mått av tålamod att få mig till detta dessa dagar..... men till slut var jag påklädd med mobilen i fickan för att fånga smultron. Det blev en lång vandring - Risnäsrundan, Sturefors egen retreatrunda. Retreat för att det är en runda i Guds fria natur i alla dess nyanser, tankarna kan flöda in och ut i ca sju km. Den är däremot inte tyst i den bemärkelsen att vi ler, ser varandra i ögonen och säger hej till alla vi möter, känd som okänd, stannar och pratar en stund ibland <3 Den gör gott för själen. Jag vandrar upp till kyrkan och fångar en skuggbild över den frusna ån.... Tänder ett ljus hos mamma som så sorgligt insjuknade i Alzheimer och nu vilar bredvid sina barndomsvänner från Bjärka-Säby på Vist kyrkogård. Jag saknar henne, min friska mamma och jag är så tacksam att jag har hennes grav så nära, det är så skönt att tända ett ljus och samtala en stund. Hon som för 54 år sen log och matade mig med gröt, min lilla mamma. Vandrar vidare längs vägen som är en gammal allé till Sturefors slott, den följer Stångån parallellt denna sträcka och är lika fin alla årstider. jag passerar Pinnemunde - den gamla grindstugan som fortfarande bebos permanent, Frukoststenen, Eskils ek....solen kommer och går och det är vackra vyer att vila ögonen på. Vid bron fångar jag träd som böjer sig ner i vattnet, längre bort en brygga som påminner mig om att det komer en sommar...... Viker av in i skogen, går upp för backen, här i skuggan är det fortfarande vinterväg, men inne från skogen hörs en porlande bäck.....vårkänslor pirrar..... Plockar en bukett blåbärsris som jag sätter i en vas på köksbänken när jag kommer hem. Det får bli symbolen för vandringen, våren och och mamma. Vackert att vila ögonen på och påminna mig om min prestation idag, blad kommer att slå ut som blad gör om våren och....mamma älskade blåbär <3