VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Litet mer tankar kring hur man tar sig vidare.....

Publicerad 2016-12-30 12:56:19 i #fibromyalgi, #försäkringskassa, #personligt,

God förmiddag! För det är ju just förmiddag ett bra tag till när man är ledig. Jag har precis avslutat min stund vid köksbordet med skinkmacka, kaffe, dagens tidning och sociala medier. På Twitter fortsätter många inlägg om försäkringskassan och deras sätt att hantera sitt uppdrag. Själv har jag, just nu i alla fall, gått vidare, men följer diskussionerna och flikar in ibland utifrån mina erfarenheter.
Det här att släppa taget och gå vidare, att byta fokus är mer eller mindre lätt för oss människor. Utifrån att diskussionen fortsätter i media har jag funderat på hur mina tweets skulle sett ut om min situation inte hade förändrats alls, om jag inte fått hjälp till omplacering osv....
Det finns en risk med att vi blir ett symbios med vår sjukdom/diagnos, att vi tappar bort oss själva. Jag menar definitivt inte att det inte är viktigt att lyfta fram fakta och livsberättelser så att det blir synligt....men det är lätt att fastna där, att älta samma saker  gång på gång, om och om igen.....frågan är vad det gör med mig som människa... är det här bitterheten börjar få ett fäste, offerrollen träder in......att situationen enbart beror på någon annan......sorg, ilska, frustration sköljer över en i vågor, man känner sig sååå liten i en värld där andra bestämmer över ens liv......
Vi hanterar detta på väldigt olika sätt utifrån de personligheter vi är, vilka människor vi har i vår närhet, ålder mm. Jag hade ju en litet halmstrå att gripa tag i för jag hade ju fått en ny tjänst som förhoppningsvis jag skulle klara bättre och på så sätt kan ev klara 75% i några år. Det fanns en person inne på kommunen som både var yrkesproffsig men som också var medmänniska.
Jag märkte hur jag själv fick kämpa för att inte fastna, det fanns i mig en stark känsla att det inte fick ta över mitt liv, jag ville släppa och gå vidare... det är inte lätt för man är väldigt, väldigt trött och känner så mycket ledsenhet i sig.
Efter att ha läst en mängd artiklar, inlägg, skrivit egna inlägg landade jag i ett tillstånd där Sinnesrobönen blev till stor hjälp.....
Jag har gjort vad jag kunnat. Jag förstod varför jag fått avslag och insåg att jag inte kunde ändra Försäkringskassans beslut i mitt fall - jag lyckades att begära sjukpenning precis i den tid då regeringens åtstramning och FK:s uppdrag sjösattes och min diagnos är precis en sån där som inte riktigt finns i deras värld. Det kan inte jag ändra på som enskild person i just detta skede men jag jag kan hjälpa till förändring på sikt genom att belysa och synliggöra i samtal, sociala medier mm.
Jag har inget svar på hur det hade blivit om jag inte fått ett nytt arbete, inget halmstrå, ingen Lena på kommunen som stöttat.....men jag tror och hoppas att jag hade lyckats vända blad och gå vidare även om det kanske tagit litet längre tid.....och jag vet att jag denna gång lyckades komma vidare och lägga energi på framtiden istället för att fastna och bli bitter över min egen situation. Jag väljer att se möjligheter i stället för det som kunde varit om inte om fanns....
 
Kramar och en önskan om ett Gott Nytt År till er, mina läsare!
 
 
 

Kommentarer

Postat av: ingeg%25E4d%2520nilsson

Publicerad 2016-12-30 13:07:56

Önskar dig Åsa och din familj allt gott.

Svar: Tack fina du, det önskar jag dig och din familj också, många kramar <3
Åsa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela