Så här har jag det!
Ett år som inte liknat något annat år.
Sen jag skrev sist, strax före midsommar så känner jag mig ganska lika som då. Jag är trött, lider av hjärndimma och orolig på morgonen. Mycket av detta är biverkningar av cellgiftet. I slutet av juli bytte jag cellgift för att det hade
växt.
En sommar utan att ha varit mycket på Måltorp, inget bad……Det konstiga är att jag har inte saknat det, i min tillvaro så är det fokus på att varje dag må så bra som möjligt. Vi har varit väldigt mycket hemma och njutit av ett blommande Stengården.
Att njuta av fjärilar, surrande humlor och fåglar. Små detaljer som jag fångat med min kamera.
Tumörerna fortsätter att växa, vilket har gjort att jag tillfört ytterligare en medicin. Den tar jag via dropp var fjortonde dag.
Hoppet finns ännu för både mig och läkare 🍀
Elbehandlingen har jag avslutat och det är underbart att kunna njuta av livet, håret växer och jag kan sitta i solen.
Hoppas att ni alla som följer mig här hänger med.
Jag tar mediciner, vet inte hur länge. Jag mår bra men är känslig - hjärndimman tar mycket och blir trött.
Vi handlar i affären och gör små cafebesök.
När du och jag ses så pratar vi om det som vi har omkring oss. Det är det som är så fint att dela med sig av sin dag.
Fråga hur jag mår…. Nej!
Kram från ett litet Vardagssmultron!
