När livet tar en annan väg...

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Från pigg, till trött, till vårlängtan

Publicerad 2021-02-22 12:14:38 i #hjärntumör, #personligt, Hjärntrötthet,

Långsamhetens lov skulle man kunna kalla min helg, det mesta har gått i slowmotion och mycket soffläge.
Fenomenet känner jag igen nu och jag måste lära mig att landa i att jag är trött och rättar mig efter det så funkar det.

Att på fredagen känna sig ganska pigg och tänker att i morgon gör jag en semmeldeg.
Vaknar  på lördagen och redan där vid brasan känner jag att det har förändras i min kropp.
Först blir jag frustrerad för att jag inte kan göra det jag tänkt men det är ju inte mycket att välja på, är kvar i min friska värld och hjärnan har inte förstått att den har "grejer" som barnbarnet Julia säger.
 
Ligger i soffan och läser instagram och bloggar av personer med liknande diagnos.
Det ger mycket och jag väljer de som är relevanta och tillför mig något. Många har behov av att skriva av sig, svär och är så less, men det hjälper inte mig som den jag är.
Inte heller de som kämpar, fightas och tampas men som glömmer själen och livskvalite, eller glömmer, men de är inte som den jag är.
Vi är alla olika och det är ju precis det som blogg och instagram handlar om, att vara den man är.´, åtminstånde när man skriverpersonligt om sjukdom.
Det är viktigt att inte dras in i det som blir negativt för mig. Jag gör allt det jag kan för att jag ska fortsätta leva med livskvalitet.'
 
Utifrån det jag läste så är det inget ovanligt alls, men jag är inte van att det går så snabbt från pigg till soffläge, att ena dagen orka gå, för att sen inte orka gå längre än till  brevlådan.
Att vara hjärntrött av strålningen är faktum, men tack och lov har det inte slagit ut mer än trötthet och muskelsvaghet för mig.
Utslagenhet i form av yrsel, balans, hörsel, syn och koncentrattionssvärigheter har jag tack och lov klarat mig från, litet tendens till yrsel, men många jag läser om har drabbas av detta.Mycket beror på storlek och var den/de sitter.
Jag blir trött och vill bara lägga mig och lyssna på musik, tycker ändå att det är ok. 
 
Av det jag läser,  min egen vishet och information om behandlingen, så handlar det nog om  att kroppen ska ha vilopaus och återhämta sig från behandlingen. Det är ju gifter som ska lämna kroppen, fasa ut sig själva och strålningens effekter.
Sen har jag inte trappat ner cortisonet än, så den kör sitt race mitt i allt under några timmar och gör mig "spattig"
Successivt lär jag mig att hantera sådana här dagar och de situationer jag inte vet än.
 
Förövrigt är just sociala medier än bra sak för mig. Att ha en dialog när jag orkar, att finnas med i omvärlden, scrollar det jag inte vill läsa, ex. där hat, hot och konspiarationsteorier råder, men ändå bra att få en insikt i hur olika vi människor är.
Men inlägg som ger glädje, omtanke och levnadshistorier fyller mig.
Inlägg som hjälper mig att hålla mig ajour om läget i pandemin, pollitik, religion och det som berör vår jord, både lokalt och globalt känns viktigt för mig och det läser jag när det passar mig. 
 
Ute fyller Fågelsången själen när jag hämtar tidningen. Solen sägs lysa enligt SMHI under veckan t.o.m så att man kan sitta ute med kaffet. Våren anas och det känns bra för oss alla att vi kan träffas ute utan att frysa. Många av oss som är riskpatienter och de äldre är ju ofta rätt så frusna själar så värmen gör gott för alla. 
 
Om några månader så spirar björken och asken (tror jag att det är)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela