Livet så som det är
Har hittat ett nytt ställe att sitta och skriva på, rumsbordet med utsikt utöver ängen. Just nu blommar körsbärsträden och det är så vackert!
Det blir ingen förändring vad gäller medicin, den förändring de sett kan likaväl vara ärrvävnad från strålning. Jag fortsätter ett tag till och om sex veckor blir det en ny röntgen, så jag lär inte sova bort hela sommaren.
Jag har en jobbig stund varje morgon med oroliga tankar på det ena och det andra, ingen ordning på dem. Det lugnar sig när jag går upp och ebbar sen sakta ut. På kvällen finns ingen tanke på detta och jag mår bra i sinnet och sen 6.30 varje
morgon så är det där.
Jag är ganska trött i det stora hela, det är dags för ny kur och borde ha känt mig piggare de de sista veckorna, men det har väl sina förklaringar. Mycket som behöver tas om hand i mitt huvud och det här att vara hjärntrött, jag börjar förstå vad
det är. Det tar väldigt mycket kraft så fort jag behöver tänka på mer en sak. Att prata både i telefonen och i verkliga livet tar mer energi än vad jag anat.
Att sitta ner och skriva, är något helat annat, då finns orden, jag blir inte alls lika trött.
Att läsa böcker, flyta iväg med musik och se TV, det är det jag mår bäst av. Att sitta ute och läsa, är riktigt skönt och gör mig harmonisk. Att ta kameran och fota det vackra, just nu är det helt otroligt vackert!
Det känns i mig att inte orka göra saker men jag börjar mer och mer förlika mig med att det är så. Jag känner rätt väl vad jag fixar och får vara till freds med det. Att inse att livet inte är som det brukar, det är på ett annat sätt.
