När livet tar en annan väg...

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Tankar i gryningen som ger mig ro

Publicerad 2021-03-09 17:03:38 i #Härvaro, #fibromyalgi, #framtidstro, #hjärntumör,

Vaknar när jag sovit mina 6 timmar, i sträck, natt efter natt.
Vet inte när jag hade det så sist, men jag tror att när jag följer min inre klocka, och inte behöver ställa klockan så blir det inte en inre stress och vakna i fel sömncykel, har mer rofylld sömn.
Nu har även den där jobbiga känslan lagt sig i takt med cortisonet.
Att gå upp vid fem-tiden känns ju så där, så jag sätter på musik eller radio, låter tankarna gå in och ut.
Det är då jag också landar litet i min process, att det som komma skall, blir till något jag känner att jag ska klara. Att den oro jag känt, inte känns så obehaglig längre.
Har tänkt många morgnar och fastnat i små detaljer, både praktiskt och känslomässigt, försökt att tänka på annat.
Men så i morse lade det sig ett lugn inombords, som det blev när fick cancerbeskedet i November. 
Vet inte vad som gör att det blir så här, men är så tacksam att  jag får uppleva att det blir så.
Efter att ha tänkt med mig själv fram och tillbaks, varit orolig, så når jag fram till en själsig trygghet.
Somnade sen om ett par timmar och vaknade med samma lugn i kroppen. 
 
Köpte hem minipåskliljor förra veckan som nu står i full blom och förgyller.
Ute däremot är det kallt och blåsigt, skönt att faktiskt välja om jag ska gå ut eller inte. Det här är verkligen det värsta vädret för min Fibromyalgi och jag njuter faktiskt av att kunna vara inne och må bra i kroppen.
Allt är litet dubbelt, att jag kan leva utifrån vad som faktiskt är bra för mig och min hälsa, samtidigt så vet jag varför, men om det går som det ska gå så kanske det faktiskt finns en mening med att få denna livskvalité också.
 
Vi fortsätter att äta mina hembakta semlor med massor av mumsig mandelmassa. 
Vårmuggarna är framme och julmuggarna får vänta till nästa vintermys.
Snart är det dags att sätta upp tulpangardinerna och putsa till fönstren i köket. 
Förut har det känts svårt att orka med sånt, typ tvätta fönster. Nu ser jag det som glädje att göra det och få njuta av att det strålar in sol i köket. Tar inte så mycket i taget och det gör faktiskt inget att det tar några dagar.
Ser även städning som en tjusning, helt otroligt, men det handlar om att jag gör det i min takt och det är så härligt med en doften. 
På ett sätt har jag nog jobbat alldeles för mycket för min hälsa, men samtidigt har jag verkligen gillat mitt jobb och nu behöver jag inte faktiskt fundera, utan de ä som de ä!
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela