Nu är det rätt tufft....
Det här inlägget är som det är och det är inte så kul, men jag mår verkligen inte bra av flera skäl,
Cellgifterna gör mig riktigt trött, det har jag förväntat mig, och på något sätt helt ok.
Tröttheten gör mig väldigt sårbar och tårar kommer för ingenting. Känslig och vill inte vara själv.
Sen detta elbärande, att skulle slå ut mig så enormt det hade jag inte förväntat mig, eller snarare inte hoppas att det skulle göra. men det har det.
Fibro är Fibro och jag får så ont i hela kroppen av belastningen och det gör mig i sin tur trött och matt i muskulaturen och spär på tröttheten.
Vi ska införskaffa en liten vagn som jag kan ha elapparaten på inne och sen kan jag ta med mig saker från kylskåp mm. Tror att det kan bli en bra lösning.
Tanken kom från förslag på rullator till droppställnng men detta känns klart friskare och jag känner mig som en friskare person med en vagn från IKEA.
Får passa på att promenara utan eluppkoppling och så småningom cykla med elgrejset i cykelkorgen. Så nu har jag en lista för mediciner/ tider och en tabell för lista för "med och utan el" - det krävs en del att hålla ordning på och sen Kent som ska ha full koll på att sätta de fyra "plåstren" och sladdar rätt, men det fixade han galant i lördags!
Att mitt liv skulle se ut så här trodde jag inte i oktober månad. Att få det till en vardag... tveksamt.. men kanske en annan sorts vardag.... där jag kan slippa värk och må ok förutom det cellgiftet bidrar med.
I morse hittade jag en fin liten kasse med förstaklass godis och en pärlhyacint från min fina kusiner, faster Siv och Älgen Reidar, men den historien behåller jag för mig själv, om Reidar!
Vi skulle ha setts och fikat ute i helgen men jag mådde för dåligt. Blev så otroligt glad!!
