Det är känslor och tankar
Det har varit en helg med en förlamande trötthet och nedstämdhet. Men jag har insett att det är när Cortisonet är nere på låg nivå, musklerna har legat på någon form av anspänning under den höga dostiden, sen slappnar musklerna av i takt med att cortisonet fasas ner, då kommer denna förlamade tröttheten vilken jag kopplar till min Fibromyalgi, och nedstämdheten hänger ihop med detta också. Det är tredje gången och jag känner igen detta nu.
När tyngden släpper i kroppen då mår sinnet bättre.
Det är mycket på gång, i morgon em ska jag raka mitt hår inför Optune. Det är känslor och det kommer kännas... vet inte riktigt hur man hittar smultron i detta....
Att blunda och inte känna efter är inte bra.
Att möta sig själv i spegeln utan hår.... att se sig själv varje kväll i spegeln... det kommer ta tid att få det till en vardag i detta.
Men alternativet....känns inte alls som ett alternativ....att inte ta de alternativ som jag erbjuds, det finns inte på min karta, utan jag vill göra allt som står i min makt för att få leva.
Sen får det bli tårar och sorg över att det är så här.
Mycket praktiska tankar finns, men allt måste inte funka direkt, och jag behöver bygga upp det litet i taget även här. Huvudsaken jag börjar.
Vi tog oss iväg på en liten utflykt till Måltorp med fikakorg. Två små gula krokus stack upp i gräset, det kändes som ett litet smultron och vårat "Ernstträd" växer sakta på ett "Ernstigt" sätt, vi gillar det starkt!
