Hemma
Sitter hemma och allt känns helt ok i situationen. Förstår att många har förpassat julen men här har vi den kvar, känns så skönt med alla ljus några dagar till.
Granen har skjutit skott medans jag var på sjukhuset, det känns som ett gott omen.
Börjar få klart för mig hur behandlingen går till och med det hur mina dagar kommer vara.
Känns viktigt att gå upp och sitta i ljusets sken en stund och dricka kaffe och reflektera.
Sen är det medicindags och frukost innan jag fastar i två timmar. Tar cellgiftet mitt i och så åker vi upp för strålning. Vid 11 är det dags för hemfärd.
Tar en dag i taget och är glad för varje dag som jag mår bra.
Igår var det 12 år sen mamma somnade in efter många års liv med alzheimers.
Märker hur jag för varje år kommer ihåg mer och mer av min friska mamma, som hon var innan det fanns en tillstymmelse till att det var något som var fel.
Flera år var hon inte sitt rätta jag, men att det handlade om detta dröjde ett antal till innan vi förstod.
Jag kommer ihåg min harmoniska mamma på Måltorp, när hon njöt som allra bäst, tillsamman med sin barndomsvän Viola, i blåbärsskogen. Eller när vi var nere vid badbergen och kvällsimmade, efter att hon vid 45 års ålder gått
i simskola och vågade simma på djupt vatten - min fina modiga mamma.
Bilden idag är från en av hissarna på onkologen. Blir så glad av att se dessa bilder.
Fjärilar - Härvaro