Tankar
Jag fortsätter att känna mig riktigt bra. Med denna cortisonhalt har min fibrovärk lagt sig och det påverkar mycket.
Tycker att hjärnan inte är lika trött heller, skönt.
Tänder nu varje morgon en brasa i rummet, både för mys och värme. Den ger själen och kroppen värme. Något helt annat än elen som knaprar pengar och inte ger alls samma värme och mys. Men tack och lov så har vi den, som tickar på,
på natten och när vi inte är hemma.
Orkade inte fixa det förut, kröp ner under yllefilten istället.
Igår bakades det kanelbullar i Stengården och det luktade så gott.
Att döma av cyberfikat med gillanden på FB så är det nog ett stort bullfika med alla mina resekamrater i sommar som gäller!
Det kom ett fint samtal från min chef som värmde, Hon är också här och nu med mig i detta. Det känns bra. Det första hon säger är.. Jag är glad att höra din röst!
Det är märkligt att ha en sån sjukdiagnos som jag har och må så bra som jag gör.
Denna fas närmar sig ett slut och sen kommer en tid av oro, när man ska se via magnetröntgen om behandlingen har haft effekt, om det har hänt något bra. Det är bara att ta sig igenom och tänka att då fortsätter vi och kämpar på. Det är lättare
att vara mitt i och behandla. Täta kontakter med läkare och sköterskor.
Jag hamnade ju akut i detta och har inte väntat på att få reda på... utan serverades diagnos inom loppet av 4-5 timmar, sen har det rullat på ganska aktivt.
Men nu är jag snart framme i hur det faktiskt är och jag kan inget göra mer än det jag gör och jag tänker att lyssna på min magkänsla är det som gäller. Göra det jag gillar, gråta, vara ledsen när det är så. Inte låta tårar stanna inuti.
Jag tänker i positiv anda, men det andra finns och måste också tas omhand.
Ju mer positivt som jag fyller på med, det har jag kvar och endorfiner är bra, skratta är bra och att veta att det finns så många som är med mig gör gott!
