När livet tar en annan väg...

Jag har haft en fin vecka.

Börjar känna mig som mig själv den mesta tiden, och det är ju bra så jag inte glömmer bort vem jag är. 

Men jag märker att telefonkontakter med försäktingskassan och liknande saker, då händer något i hjärnan, men det är nog mer min reptilhjärna som kommer ihåg alla turer när jag var sjukskriven 2016, så mycket energi som då gick till att hantera den handläggare jag hade då. Nu är hjärnan skör och det behövs inte mycket för att den ska reagera.

 

Men våra små turer att inhandla akvarellmaterial, blommor och hämta veckans beställning på Ica är klart bättre för mitt sinne. Vi håller avstånd, munskydd och gör allt vi kan, var så säkra!

 

Här hemma har jag städat!!! och förbarmat mig över kökslådorna. Kan känna en lyckokänsla över att göra det, vilket är onormalt... så de där grejorna i huvudet, som Julia sa, har kanske har gjort något?

Eller att jag har tiden och gör det jag velat men prioriterat bort p.g.a ork och tid.

 

Har ännu inte tagit mig an och läst om Optune- behandlingen. Det har litet av oro inser jag mer och mer.

Jag är rädd att jag ska känna mig låst och inte kunna njuta sommar med bad och simturer.

Jag får inte köra bil och kan inte spontant bara ge mig iväg till Måltorp, utan behöver inkludera andra.

Den frihet som jag har behov av kommer att bli annorlunda denna sommar,

Jag har inget val, men tidsbestämma såna här saker och att blanda in andra, är nog min strora utmaning.

De finns, barnen och Kent, och de kommer följa med och lyssna på mitt behov, de känner mig så det blir bra, men på ett annat sätt.

På en vecka är det vår i luften och i marken gror liv, i min solhörna njuter jag med kaffe och tidningen Lantliv.

Livet i den tidningen kommer jag inte komma till, men den ger mig än vision och dröm.

Detaljer och inspiration fyller mitt välmåendeoch och drömmar är fina även om de bara förblir drömmar.

 

Du borde lyssna till koltrasten om våren, 

hans toner skänker lugn och harmoni.

Den känslan växer starkare med åren, 

när jag lyssnar till hans enkla melodi.

När Stockholm somnat in och allt blir stilla,

 då sjunger han för mig på min balkong.

Besinna dig du stora människa lilla,

lyssna till ditt eget hjärtas sång.

 

Sjung för mig fågel, sjung min längtan, 

du är visst ensam liksom jag.

Sjung för mig fågel, sjung min längtan, 

jag finns hos dig till natt blir dag,

 jag finns hos dig tills natt blir dag.

 

Och han sjöng för mig om natten i Toscana,

då vi möttes i en vacker citruslund.

Och månen högt däruppe i sin bana,

log och allt stod stilla för en stund.

om kyssarna som blandades med tårar,

när din hand gled ur min hand på en perrong.

Du har kommit till mig alla dessa vårar,

och lyssnat till mitt eget hjärtas sång.

 

Sjung för mig fågel, sjung min längtan,

du är visst ensam liksom jag.

Sjung för mig fågel, sjung min längtan,  

jag finns hos dig till natt blir dag,