Livet är bra... det är så jag klarar detta.
Fortsätter att må ganska bra. Tyckte till och med om att vara ute idag. Kroppen verkar ha insett att det är ok.
Det är så märkligt, men jag trivs just nu, livet är så som jag vill att det ska vara, givetvis utan tumörer, men det händer saker inuti och det är nog det som gör att man reder ut detta.
När jag är trött och det är tufft så är det det, men ändå är det något inuti som händer även genom tårar.
Jag njuter av att leva vardag utan stress och med kvalitet. Tänker utifrån min fd chef som beskrev att hon gick in i ett rum i taget för att hantera stress och vara närvarande i varje läge. Stängde till det ena rummet innan hon öppnade upp nästa. Det har jag tagit med mig och ett enkelt sätt att förklara hur jag tar en sak i taget.
Tänker inte framåt, hur det ska bli? Tänker att det finns lösningar, det kommer inte vara som innan, utan på ett annat sätt, men det kommer att bli bra. Jag kan till och med känna en nyfikenhet hur det blir.
Känner mig stimulerad på ett märkligt vis, trodde inte att det skulle vara så, skrev om det... men saker faller på plats och min kreativitet växer.
Att ta hand om och sköta växterna i lugn och ro. Små inredningsidéer blommar ut. Små hörn i huset får mening och tanke. När det är soffläge tänker jag och hämtar inspiration i tidningar mm
Tankar har funnits, men nu händer det litet och jag skapar mina små ställen.
Mammas våg, min Farmors mor arbetade på Cloetta på 30-talet och kokböcker från Farmor.
Läser mycket, tar in nya kunskaper och försöker skapa min uppfattning om vårt globala liv med miljö, krig, religion och politik.. med min erfarenhet och det jag läser och det inspirerar!
Hur tänker jag? Vad är viktigt för mig?
Vad tror jag? Kan jag göra något?
Ute upptäcker jag små nyanser som jag inte tänkt på förut, som snön som blir som dunbollar efter dagar av kyla och snö när de torkar ut och drar i hop sig på grenarna med hjälp av solen.
Att det är som ett stort snökonstverk, fotar och mår så bra!
