Helg med glädje och tårar
Det har varit helg. Startade med att prova ut och bestsälla peruk på fredagseftermiddagen.
Vi klickade direkt, skrattade och hade en trivsam timme.
Det är så naturligt att prata om det med någon som genomgått samma sak. Ställa de där småfrågorna som man funderar kring och hon ger tips.
Hämtade sen alla blommor på Blomstertorget och åkte hemåt. Även där kände jag mig så ombrydd, hon ringde redan på torsdagen och frågade om små detaljer i färger och fixade med känsla min beställning.
En ganska vanlig fredagskväll, trött förstås.
Lördagen var ganska bra, tog mig an alla blommor och fixade, så härligt.
Så kommer söndagen och då är det precis tvärtom. Kan ju vara så att det är det jag gjort som får mig att må så här. Det dyker upp litet annan smärta runt strålningsområdet, okoncentrerad, tycker synen är litet sämre och så förlamande trött.
Ligger i princip hela dagen.
Söndagar är min gråtdag, av trötthet och oron blir större då. Tappar mitt filter i hjärnan och känslorna rinner över.
Ska träffa läkare idag, är ju rädd att det är saker som påverkas av behandlingen, blir rädd att det kan vara liten blödning när jag känner saker. Vet jag att det är ok att känna så har jag inga problem att känna det jag gör, är en rädsla.
I morgon ska jag göra ett ultraljud av hjärtat, ett blåsljud. Vet att jag hade i gymnasiet, läkaren där var hjärtspecialist. Man hör inte med vanligt stetoskop tydligen och jag har inte känt problem. Var ingen fara sa’s det då. Men en dag som
igår... då är det en sak för mycket....
Som sagt, trötthet påverka så mycket i känslor.
Det har varit så otroligt fint att att se ut på vädret, men tanken på att kliva ut och känna kylan, hualigen!
Det skulle varit skönt att ha sol på plussidan. Tror att jag skulle må bättre av att orka vara ute. Men den tiden kommer den med.
