När livet tar en annan väg...

Imorgon är det sista strålningen, nr 27. Sex veckor har gått fort, den första etappen och egentligen bara början i kampen.

Jag har nu 4 veckor att återhämta mig efter strålningen. Sen sätts Cellgiftsbehandling igång i upptrappande dos, var fjärde vecka, som när man får intravenöst, men detta cellgift finns i tablettform, vilket gör att jag inte behöver åka till sjukhuset mer än en gång i månaden för prover och ny dosvecka.

 

Har tackat ja till den elbehandling som jag nämt, den startar upp i samma period.. 

Jag tänker prova och försöka att klara av det. Det krävs nog en del av mig själv och Kent att genomgå. 

Man fäster  en "mössa" med strömgivande keramikplattor på rakat huvud, vilket måste rakas var tredje dag. Jag får alltid ha med en väska under de timmar som jag strömför tumörerna med transformator, laddningsbart batteri mm.

Under 18 timmar/dygn ska 200kHz  mina tumörer elbehandlas i kombination med cellgift. Det ska det ha effekt på tumörerna, att de inte delar sig och förhoppningsvis dör. Det har bra effekt i forskning, men givetvis inte fullt ut. 

Det kommer definitivt vara tufft, men jag hoppas att jag ändå hittar ett bra sätt att klara det. Jag gör allt vad jag kan för att göra allt som är i min makt för att få leva och må bra.

Kan jag sova bra med detta så ligger måga timmar där och att tima in när jag vill promenera eller annat som känns besvärligt att ha väskan med.  

 

Så här ser mössan ut och den som vill läsa mer, så googlar man på OPTUNE

 

Just nu är jag litet tom med all information. Läkaren sa också att Livskvalite har mycket stor betydelse,så att hitta den där balansen känns viktig. 

Kommer magnetröntgas med jämna intervall, Den första när jag sätter igång, och den är enbart för att läkare ska ha något att utgå ifrån och jämföra. 

 

Mycket medicinskt denna dag, men det är en sån dag idag. 

Vi har ätit semlor idag och vi har haft en kanonhelg med utflykt till vårt sommartorp och korvgrillning på hemmaplan. Nu verkar de fina dagarna vara på väg bort, litet synd, när jag nu äntligen gillar vintervädret och det har varit så fint för ögat att se.