Nu är det jag
Sista dagen på 2020. En dag som är speciell, en vändpunkt.
Jag försöker att hitta de små guldkornen, smultronen i vardagen för att livet ändå känns bra här och nu, ständigt, det är min överlevnad för att må bra, kunna skratta och trivas även det finns en mörk sida.
De sista tre åren har det inte varit lätt, men jag har fixat det. Vad som hänt kan jag inte skriva om, det är bara så.
Jag har jobbat och gjort det bästa av situation, som är helt privat.
För ett år sen så såg jag fram emot att livet skulle bli bättre efter två mycket tuffa år.
Jag hade upplevt något jag som jag i min vildaste fantasi aldrig trodde skulle ingå i mitt liv..
Sen en liten bit in på året så hände nästa sak och som gjorde att stora delar av 2020 blev hemskt fast av andra skäl.
Sen började saker lägga sig på plats. Kände att äntligen kanske jag kan sova lugnare och få må litet bättre.
En månad var det bra, vi åkte och köpte altanvirke, äntligen skulle livet få vara litet normalt. Såg framåt med en förhoppning om att det kan väl inte bli värre....
Det kunde bli värre..
Det som ändå hände, var att det infann sig ett lugn. Har berättat om detta i tidigare inlägg.
Nu börjar det komma ikapp mig...tårar för det som hänt innan, trodde att jag gråtit klart, men nu när jag har så mycket tid att tänka, inser jag att jag är nog parallellt medvsjukdomen nära att gå in väggen pga allt det som varit.
Tårar för det som varit, tårar av trötthet, tårar av att bli misstänkliggjord, tårar av ledsamhet, tårar av att vara maktlös...
.. och så tårar för att, räckte det inte, var jag själv tvungen att bli sjuk...
... vet att det har inte påverkats av min psykologiska situation... jag hade blivit sjuk i vilket fall, men åren innan hade kunnat vara på ett annat sätt..
Nu är det jag som ska besegra detta. Har jag klarat detta som varit så ska inte sjukdomen förstöra mitt och familjens liv.
Jag ska även om det just nu är väldigt små smultron, hitta mina guldkorn, som ger kraft och att vara till freds i vardagen.
Har blivit mycket tårar de sista dagarna, men har anat mer och mer att jag kämpar med att avsluta det som varit, så jag kan lägga fokus på det som jag ska ha kraft för nu, mig själv!
