Äntligen!!!
Äntligen börjar jag känna igen mig själv, mitt jag, den jag var för ganska längesen vid det här laget. Det har varit många år som varit ganska tunga med värk och oändlig trötthet. Äntligen har det vänt, sakta men säkert är jag på väg uppför stegen. Jag har nästan glömt att man kan må så här bra. Att det finns kraft och energi kvar efter arbetsdagen slut. Visst finns min fibromyalgi kvar, men jag har nu förutsättningar att få helheten att fungera.
Det handlar om flera saker tillsammans, att arbetet är fysiskt fungerande, inte tärande stress och press och att det är en trivsam atmosfär och anda på arbetsplatsen. Att alla har lika värde och skrattet finns nära till hands. En arbetsplats där vi delar med oss och stöttar varann vid behov. En engagerad chef som bekräftar och värdesätter mig. Så har jag det nu och jag är så glad!
Idag blev det en 5-kmpromenad när jag kom hem och jag känner mig lycklig, på riktigt! Jag njöt av Septembers fina natur när jag gick i rask takt längs grusvägen!
