När livet tar en annan väg...

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Att dela sitt jag med någon....

Publicerad 2017-01-22 13:19:00 i #Gemenskap,

Sitter här vid rumsfönstret vid datorn, brasan värmer och mina tankar är litet dämpade på något vis. Har efter sjukveckan inte riktigt hittat tillbaka. Känner en slags melankoli som jag inte vet vad den står för. Utanför fönstret ser det ut som det gjorde igår......
Saker har hänt både i mitt nära liv och i vår värld.....
Själen är litet knepig att umgås med stundtals...jag hämtar mycket energi i gemenskap med andra.....och det är nog det sociala som fattas mig, som inte är en självklarhet för alla, men som jag vårdar mer och mer i mitt liv. Jag har insett hur viktigt  det är för mig att möta människor och vara en del i en gemenskap som berikar mig och som jag hoppas berikar andra. Parallellt trivs jag med ensamhet också men jag är inte så ensamhetssökande som jag trodde att jag var.....
Det  var en bild som skapades både av mig själv och av omgivningen,då jag under min uppväxt och de tidiga vuxenåren ofta valde ensamhet istället för umgänge, eller höll mig ganska lågmäld och vid sidan om.
Det jag hade omkring mig var inte jag och jag stämde inte in med den sociala tillvaron omkring mig och då blir man inte sitt bästa jag, framförallt inte tillsammans med andra. Sakta med ålder och en större självtillit har jag plockat fram mig själv, hittat gemenskap och social tillvaro som är bra för mig.
Jag tror att en del tycker att jag har förändrats,......de som är kvar i den världen och inte delat min resa.....jag är samma person, bara det att det syns bättre och är tydligare nu och det finns delar i mig som ingen anade men de fanns där även då. De som såg mig som den tysta, blyga.... blir förvånade när jag inte alls verkar vara så idag......OJ! Att jag tar ställning, vågar tycka, skriva om mig själv offentligt på bloggen....Vad hände??
Ja vad hände.......jo det som hände var att det blev synligt när det fanns en omgivning  som kunde dela det med mig. 
Jag tänker ofta på detta i mitt arbete med barn.....har de någon att dela sitt jag med, finns det någon som är nyfiken och intresserad.....någon som ser, lyssnar.....att fånga upp och bekräfta....att vi människor stora som små bär på en mångfald av sätt att visa vårt bästa jag och det är här jag tycker att Reggio Emiliafilosofin har sin kärna.
 
Må vi alla bli bättre på att inte ha för mycket förutfattade meningar om varandra. Att möta en medmänniska med nyfikenhet och intresse är som att vattna en torr smultronplanta!
 

Kommentarer

Postat av: Jaana

Publicerad 2017-01-22 18:21:37

❤️

Svar: 💚 💚 💚
Åsa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela