När livet tar en annan väg...

God Söndagsförmiddag! Äntligen har kylan släppt :) Ja jag vet, många vill inte att plusgraderna ska ta vid men JAG mår så mycket bättre med ett väder litet ovanför nollan, däremot kvarstår den envisa tröttheten..... Har ju haft en långhelg med resan till Stockholm och David och borde känna mig piggare än vad jag gör....men att ha roligt och lång bilåkning tar också sin energi, men att få de där dagarna med skärgårdstrollet och David är värt priset. Man kommer så nära när inte mamma och pappa är i närheten. En 5-åring tänker väldigt mycket .....och lever i en härlig Härvaro! Paket ska öppnas nu! Pannkakstårtan ska ätas nu!...den är ju klar.....när man försöker prata om lilla skärgårdstrollet hemma, Ronjahunden, Busfabriksbesöket....några ord och snabbt tillbaka till legobygget som pågår NU! Det är ju det här vi gör! Att också vara med sitt vuxna barn som.....det är inte så länge sen det var Du som ville ut och spela bandy, sortera hockeybilder, se på Brum......nu är du lång och ståtlig, har så mycket fina värderingar. Vi pratar om vår gemensamma granne på landet, bygdens äldste har gått bort 95 år gammal. Han som alltid har funnits där i vårt gemensamma paradis, krattat sin grusgård varje fredag ända till i somras......vi delar våra tankar, han steker pannkakor, bygger lego, spelar bandy inne (fick han bara göra när han var sjuk som liten) och tar med Skärgårdstrollet in i TV-spelens värld. Vi ser Aristocats tillsammans allihopa och David kan replikerna, Trollungens mamma såg den ständigt som liten så David såg den också som lillebror han är....och på morfars mage trivs alla, som Trollets morbror Christoffer uttryckte det; Är nog dags att någon tar över....... (själv låg han och myste bredvid sin far så sent som dagen före Julafton ;) Det blev i allafall två fina Pannkakstårtor en "Blixtentårta" och en "Leksandstårta" Som motvikt...... Det står mycket i media nu om förintelsen. Jag har läst många överlevarberättelser nu i helgen och det de berättar vrider om knivar inuti mig.....Hur kan människor utföra dessa fruktansvärda handlingar gång på gång....Och hur kan handlingarna förnekas gång på gång...... Vad är det som gör att jag läser berättelserna, jag vet vad som skett, förnekar inte, vet att jag mår så illa av att läsa.......Jo det är att gång på gång läsa om hur överlevnadsdrift och mänsklig värme överlever ondskan, hur fruktansvärt ditt liv än är och har varit så kan du gå vidare, det går att hitta smultron i livet......och jag är så tacksam över att jag har det liv jag har.