När livet tar en annan väg...

Musik, jag är musik känns det som.... Vem är jag utan musik.... Den här ledigheten har Spotify kommit in på allvar i mitt liv och nya världar har öppnats! Min barndoms musikaliska minnen hänger mycket ihop med radio. I mitt hem så har min pappa så länge jag kan minnas lyssnat på radio ständigt, vilket gör att jag minns Frukostklubben, Svensktoppen, Melodikrysset m.m med alla musikaliska inslag och jag kan än idag förnimma den härliga känsla av musikalisk gemenskap med de artister som berörde mig mer än andra.... Kommer ihåg min första "Livekonsert" - i Linköpings Trädgårdsförening fick jag ca 7-8 år gammal uppleva Gunnar Wiklund och den lycka jag kände att få höra honom på riktigt, sjöng med i sångerna..... Hemma hade vi en gammal grammofon som av någon anledning var placerad i en liten klädkammare, förmodligen tyckte inte mamma att den passade in i vårt hem. Där inne satt jag och lyssnade på min nästa favorit som fortfarande har en plats i mitt musikaliska hjärta - Lasse Berghagen. Jag kan nästan varenda text fortfarande och jag har hört och sett honom många gånger, senast tillsammans med Malena Ernman och när han nu sjunger rikigt gamla sånger ur sin visskatt gör det mig så glad och tänk, nu får alla höra dessa sånger som av någon anledning inte har spelats i radio.... Mer och mer läggs till i min musikaliska kista. Genom att jag själv började sjunga i kör och lärde känna Lars Beckman kom en helt ny sorts musik in i mitt liv. Min första stora körupplevelse var när jag sjöng Faures Reqviem. Varje höst när det börjar närma sig Allhelgonatid så är det ett måste att lyssna till detta fantastiska körverk, helst i en kyrka, Och nu börjar mitt år bli en form av musikaliska årstider, jag har musik jag plockar fram för varje högtid, även känslomässigt. Jag vet vad jag ska lyssna på för varje stämning i min kropp. När jag behöver gråta men tårarna har svårt att komma fram, då sätter jag på Mozarts klarinettkonsert och tårarna rinner..... Ännu en Lasse träder in i mitt liv tack vare mina barn - Lasse Winnerbäck. Linköpingssonen som har klätt min barndoms kvarter och stad med ord. Hans musik tar mig med storm och jag uppfylls av en sådan innre glädje att lyssna på honom, hemma, i bilen och att framförallt på hans livekonserter. Den största upplevelsen hittills var när han kom rill Vidingsjö motionscenter. Här där jag kämpat mig runt elljusspår och varit på sååå många friluftsdagar, förmodligen har även lasse liknande minnen och han är precis där allting började, där låghusen slutade och skogarna tog vid, längs bäcken.....på ett återtåg. Jag och min vän Marie vandrade efter konserten hem längs Tuvgatan, folk satt på sina balkonger med tända ljus och lytor i septembernatten på gatan där han växte upp....en berättelse kom till oss om hur han svingade sig ner för ledstången och rusade till bussen om morgnarna... ;) Och Hans Eneroth, tack vare hans prägling i Vist kyrka har alla dessa Taizesånger ....som ger kraft, styrka och värme kommit in i mitt liv. Konfirmandresorna till Gotland där kontakten med Tomas Boström knutits och hans fina enkla sånger har blivit en del i vår församling <3 Och för att knyta ihop påsen så har Spotify nu möjliggjort att jag kan göra spellistor för alla mina behov och lyssna på dem närhelst jag vill.