VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Att dela sitt jag med någon....

Publicerad 2017-01-22 13:19:00 i #Gemenskap, #reggio emilia,

Sitter här vid rumsfönstret vid datorn, brasan värmer och mina tankar är litet dämpade på något vis. Har efter sjukveckan inte riktigt hittat tillbaka. Känner en slags melankoli som jag inte vet vad den står för. Utanför fönstret ser det ut som det gjorde igår......
Saker har hänt både i mitt nära liv och i vår värld.....
Själen är litet knepig att umgås med stundtals...jag hämtar mycket energi i gemenskap med andra.....och det är nog det sociala som fattas mig, som inte är en självklarhet för alla, men som jag vårdar mer och mer i mitt liv. Jag har insett hur viktigt  det är för mig att möta människor och vara en del i en gemenskap som berikar mig och som jag hoppas berikar andra. Parallellt trivs jag med ensamhet också men jag är inte så ensamhetssökande som jag trodde att jag var.....
Det  var en bild som skapades både av mig själv och av omgivningen,då jag under min uppväxt och de tidiga vuxenåren ofta valde ensamhet istället för umgänge, eller höll mig ganska lågmäld och vid sidan om.
Det jag hade omkring mig var inte jag och jag stämde inte in med den sociala tillvaron omkring mig och då blir man inte sitt bästa jag, framförallt inte tillsammans med andra. Sakta med ålder och en större självtillit har jag plockat fram mig själv, hittat gemenskap och social tillvaro som är bra för mig.
Jag tror att en del tycker att jag har förändrats,......de som är kvar i den världen och inte delat min resa.....jag är samma person, bara det att det syns bättre och är tydligare nu och det finns delar i mig som ingen anade men de fanns där även då. De som såg mig som den tysta, blyga.... blir förvånade när jag inte alls verkar vara så idag......OJ! Att jag tar ställning, vågar tycka, skriva om mig själv offentligt på bloggen....Vad hände??
Ja vad hände.......jo det som hände var att det blev synligt när det fanns en omgivning  som kunde dela det med mig. 
Jag tänker ofta på detta i mitt arbete med barn.....har de någon att dela sitt jag med, finns det någon som är nyfiken och intresserad.....någon som ser, lyssnar.....att fånga upp och bekräfta....att vi människor stora som små bär på en mångfald av sätt att visa vårt bästa jag och det är här jag tycker att Reggio Emiliafilosofin har sin kärna.
 
Må vi alla bli bättre på att inte ha för mycket förutfattade meningar om varandra. Att möta en medmänniska med nyfikenhet och intresse är som att vattna en torr smultronplanta!
 

Vi dokumenterar så vi glömmer barnen......

Publicerad 2016-11-29 14:30:00 i #Härvaro, #förskola, #reggio emilia,

Så är vi här igen, influensavärk,trött och kraftlös i hela kroppen.....visste att det skulle bli så, frågan var bara när och det blev nu. Att vara ute i en och en halv timme på en förskolegård denna årstid, det är inte min grej alls....dessutom med barn som jag inte har någon relation med knappt, dock börjar det litet..... de märker att jag är närvarande .....
Nu får det bli att ta en dag i taget fram till julledigheten för att sen börja på mitt nya arbete. Tänker inte pressa min kropp det minsta, jag vet var mina gränser går. Det blir liksom inte mindre utevistelse som icke ordinarie och deltidsarbete, jag varken planerar eller har rast och är ute hela tiden......liksom barnen.....
Jag tycker, tänker och känner så mycket om förskolan idag så det är nog bra att jag byter inriktning.....Det är mycket jag inte står för som pågår hela tiden.....vems behov är det som ska tillfredsställas egentligen.....är det att visa upp en bild av en "duktig pedagog" eller vad är det som är så himla viktigt med dokumentation så att vi tappar Härvaron med barnen. Egentligen borde alla vi som växte upp utan att bli dokumenterade utifrån våra lärprocesser som inte ens gick på förskola.....inte vara fungerande idag....men så är det  ju inte....
Jag känner hur det har puttrat länge i mig och nu är det nära kokpunkten! Vad är det som pågår??
 
Jag tror på en förskola där vi är med barnen i Härvaro, där vi väcker nyfikenhet och har roligt tillsammans. I samvaron,  barn och personal, lägger vi en bra grund för allas lika värde och hur man är och utvecklas till att vara en god medmänniska. Vi liksom barnen lär oss mer och behåller kunskap bättre när vi ser en meningsfullhet och det är en lustfylld atmosfär. När jag som vuxen är trygg i min roll och mitt uppdrag och det har landat i magen då blir barnen mottagliga!
 
Genom att förhålla oss när och-härvarande, lyssna och samtala visar vi att deras åsikter och tankar är viktiga. Det blir tydligt vad som behöver tillföras, förstärkas och bekräftas. Vi ger nycklar till barnen så att nya dörrar öppnas och vidgar livet. 
Låt barnen leka, bara vara.....men var där de är, ibland i leken ibland intill, men närvarande!
Vi ska ha strukturerad verksamhet, men tänk inte barnens tankar i förväg.
 
Vi ska har vuxna tankar och vuxen planering, självklart, lika viktigt som vi reflekterar kontinuerligt i processens gång som vuxna, men vi behöver inte göra detta så krångligt efter specifika mallar, årshjul och allt vad det är....Det går åt så mycket energi och tid till att få det att landa hos alla och ändå har vi tolkat det olika.....
 
Barnen ska vara delaktiga, de ska ha utrymme att tycka, känna och reflektera.
De vuxna ger genom att respektera varandra och ha gemensmhetsansvar en förusättning för att samarbete ska fungera även i barngruppen. Att man ansvarar tillsammans för att göra det bästa utifrån en situation. Ni vet, barn gör inte vad du säger utan vad du gör!
 
Allt detta borde vara en självklarhet, men tyvärr jag kan inte säga att det är så....
....och jag känner mig så mätt och färdig med att vara pedagog i en förskola som inte landar i mig längre.
För mig handlar det inte egentligen om stora barngrupper utan ett förhållningssätt som jag själv tolkar att det överensstämmer med Reggio Emiliafilosofi till stor del.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela