VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

När Januari är som bäst!

Publicerad 2017-01-15 15:53:00 i #natur, #personligt,

Denna dag har bjudit på sol, några minusgrader och ett tunt pudertäcke snö.
Började som sig bör på vintersöndagar, i soffan framför brasan med kaffe och så småningom frukost. sen gav jag mig förstås ut i det härliga vädret, såna här dagar måste man ta till vara. Det var tom så att solen värmde kinderna.....
Det tunna, tunna  snötäcket skapade vackra konstverk som inte blir lika fina på kort taget med mobilkamera, men jag bjuder på detta.
 
Jag har lyckan att bo mitt i Östergötlands eklandskap och jag älskar verkligen dessa träd. Lika ståtliga på vintern utan löv som sen fram i vår påbörjar sin grönska som djupnar under sommaren, likt inget annat lövträd.
Låter tankarna flöda in och ut när jag går..... stannar till och vänder ansiktet mot solen...... fortsätter..... i ett träd sitter en hackspett och hackar efter små kryp......kommer hem till stugvärme,  nybryggt kaffe och varma lussekatter. En riktigt skön söndag när Januari är som bäst.
I kväll tänker jag se den nya svenska thrillern som börjar i ettan. Hoppas att den är bra, skönt att ha en serie att följa på söndagskvällen som en avslutning på helgen.
 
Önskar er en ny vecka med små smultron här och där som förgyller vardagen. 
 

Dagens smultron!

Publicerad 2016-10-26 10:44:09 i #fibromyalgi, #natur, #personligt,

Vilken härlig känsla att vakna till en dag då regnet inte strilar! Det har varit precis snudd på frost här och solen tränger igenom bitvis när jag hämtar tidningen.
Så mycket vädret påverkar oss, kanske för att vi har våra årstider.....Varje årstid har ju sin charm, men jag kan inte påstå att jag gillar dem alla. Visst finns det dager på hösten och vintern som är fina och trivsamma precis som den unerbara våren och sommaren har sina trista och otrevliga dagar. När man lever med denna Fibro så blir vädret ännu mer betydande för välbefinnandet....för egentligen så kan alla, iallafall de flesta dagar vara sköna att vara ute, det är bara just det där att man har möjligheten att gå ut vid rätt tillfälle när kroppen är i fas...
....och fibrokroppar har inga scheman precis ;)
Blåst och kyla tar också energi på samma sätt som kraftansträngning....så att streta framåt i blåst, skrapa frost på bilrutan och pulsa i snö, ja ni förstår varför jag känner som jag gör. Och bara tanken på en råkall novemberdag gör att min hjärna spelar mig ett spratt och värken tilltar. Så det här att mentalt jobba med positivt fokus är extra viktig denna årstid. Se små smultron mitt i allt det kalla, mörka och bistra....
 Och vet ni, utanför fönstret har jag en stor rönn och fåglarna har ett dignande bord av bär! Det är en fröjd att sitta vid datorn och se denna måltid, ett av dagens smultron!
 
 
 

Tankar vid Omberg om bl.a Ellen Key

Publicerad 2016-10-16 12:54:00 i #Gemenskap, #Härvaro, #natur,

Hej alla läsare! Det har gått en lång tid sen jag skrev sist, någon gång i somras tror jag minsann. Nu är hösten här till fullo och det blir mer innesittartid. jag har sen några veckor börjat att arbeta litet, litet 25% och det känns helt underbart att vara tillbaks på förskolan där jag jobbar. Känner ända in i hjärteroten att jag är efterlängtad av stora som små. Under resans gång har jag genomgått sk. arbetsförmågebedömning, sjukgymnastik och bassängträning för att komma fram till hur mitt framtida liv ska se ut. Och att arbeta halvtid är resultatet och sen  de där andra 50% när jag inte arbetar måste få en lösning typ från Försäkringskassan, inget godkänt i skrivande stund.....Försöker hålla tankarna på annat plan....
....Som att tillbringa dagen med en av sönerna. Vi åkte till Omberg, vår egen lilla turistpärla här i Östergötland. Just nu ståtar hela berget i vacker höstskrud invid Vätterns blåa vatten. Solen visade sig mer och mer ju närmare vi kom. Det är en kämpig backe upp till hjässan, men just nu är jag i sån form att jag klarar detta, trots fibron, det gäller bara att ta det i min egen takt. Däruppe blåste det ordentligt, vi var rejält klädda och intog lunchwraps a la sonen, ska de va så ska det! Vi bilade vidare i ett brinnande vackert landskap i många vckra färger. Vinden kom från ost vilket innebar lä ner vid Stocklycke hamn. Så i strålande solsken alldeles vid vattnet drack vi kaffe och njöt  i fulla drag. Att sitta och samtala med sin son om livet i största allmänhet är fint. Att dela tankar och ge varandra perspektiv utifrån våra olika åldrar och situationer. Att vara förälder innebär rikedom på olika sätt i olika faser.
 
Samtalet kretsadebl.a kring Ellen Key som bodde sina sista år på Strand vid Omberg om hur hon då i början på 1900-talet förfasade sig över telefonens intrång i människans liv, hur skulle det bli?? Hon var rädd att vi skulle sluta skriva brev.....hon själv lät aldrig installera denna hemska apparat....låter ju inskränkt och konservativt men det går lätt att jämföra hennes oro med den oro so finns i dag när IT mm kliver in i våra liv....och hon såg nog samma faror som vi, att försaka mänskliga kontakter och det skrivna ordet. Hon såg redan då att vi människor har en tendens att ha bråttom och stressa även om själv inte använde det ordet och uttryckte hur viktigt det är att ta in livet med sina sinnen.
Jag kan tycka att hon var en föregångare till att leva i härvaro och tänka Reggio. Att göra sitt hem estetiskt, ta tillvara den skönhet som naturen ger, njuta av det lilla, smultronen i livet.
Hon värnade om och lyssnade till barnen, såg en vikt i att läsa och berätta sagor i samvaro - kura skymning som uttryckte det. Jag har ofta undrat hur hon hade agerat idag med våra förskolor, stora barngrupper etc. 
Jag har en bok om hennes liv på Strand  "Ett hem för själen" av Ingela som jag älskar och rekommenderar!
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela