VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Advent för mig är.....

Publicerad 2016-11-28 11:41:58 i #Gemenskap, #kyrkan, #musik,

Min kropp säger att helgen var ett segertåg! .......Ni vet Lasse Winnerbäcks textrad om konserten där gitarren flitigt spelades på....."Mina fingrar säger att Linköping var ett segertåg".....Med andra ord att göra adventsmysigt, sjunga i kör och adventsfika med familjen tar ut sin rätt och det får den göra, känner en innerlig glädje inombords av att ha firat Första Advent som lasse beskrev känslan av en lyckad genomförd konsert.
Jag började dagen i med att tända första ljuset i den mörka morgontimmen
Adventsgudstjänst med alla de välkända psalmerna och min kör framförde Det susar genom livets strid och "Advent" Huden knottrar sig, jag blir så berörd denna gudstjänst, kyrkoårets första. Det är nog just denna som bidrog litet extra till att jag började sjunga i kören.
Jag var på många Första Adventsgudstjänster under barnens uppväxt, tårar trillade av starka känslor när vi sjöng Bereden väg och Gå sion din konung att mötas.
När jag står i körgemenskapen och vi fyrstämmigt brister ut i Hosianna, det är en känsla som jag inte finner ord för.
Vi åkte sen hem till dotter Linda med familj och adventsfikade, även den ene sonen, Christoffer med sambo kom dit och vi hade en eftermiddag fylld av familjegemenskap, hade så gärna haft den andre sonen där, men har leksand hemmamatch så har de och dessutom vann de efter förlängning!
Loke höjde ögonbrynen när jag började sjunga "Låt det brinn-a, låt det brinn-a, ljuset i Advent" Ja han har också fått musikens kraft i sig!
En härlig eftermiddag för många, Christoffer fick leka en rejäl stund med Lokes radiostyrda lyftkran, han själv fick ju aldrig någon när han var barn....och Julia fick en pratstund med sin morfar, de diskuterade viktiga saker....
 
Nu tar vi oss an denna vecka och hoppas på ett positivt beslut angående min sjukpenning.
Önskar er en fin dag!
 
 

Juldoften kom in i mitt hus!

Publicerad 2016-11-24 11:24:31 i #musik, #personligt,

Igår hade jag en riktigt mysig semesterdag, som innehöll så många goda smultron! 
Framförallt kom juldoften in i huset, jag bakade saffrans bröd - en traditionell adventskrans till söndag, bullar och levar. Medans degen jäste hade jag ett av dagens två rika och fina telefonsamtal, att  samtala i telefon är icke att förringa.
Sedan var det dags att kavla ut  degen och forma till dessa ljuvliga skapelser....
....under tiden strömmade ljuvliga toner i huset, min kära Advents-CD som innehåller alla de psalmer och sånger jag vill höra just nu i denna väntans tid.
Doften spred sig i köket och den första plåten var färdiggräddad! Under gräddningen var det dags för samtal nummer två, hade inte mitt saffransbak kallat på mig så hade vi pratat en lång stund till, en riktig vän!!  Sen provsmakade vi förstås de ugnsvarma bullarna, mannen och jag, Ahhhhhh! 
 
Dagen avslutade med körövning och nu är det de ljuvliga Advent-och Julsångerna som står på repertoaren. I år ska vi till Jul sjunga en av mina favoriter "Koppången" Py Bäckmans underbara text till Pererik Moraeus musik. Det är en sådan där sång som känns i hela kroppen när man sjunger, jag får gåshud över hela kroppen. Att sjunga i kör är alltid underbart, men för mig att sjunga nu inför Advent och Jul är något alldeles extra. Genom att vi dessutom börjar öva direkt efter Allhelgona så känner jag mig i fas med helgerna och de kommer inte huxflux som jag förstår många upplever det. 
 
Önskar nu alla en fin dag, en dag som här hos mig är solig!
 
 
 

Fibromyalgi, så är det!

Publicerad 2016-11-10 10:15:18 i #Härvaro, #fibromyalgi, #förskola, #musik,

Nu utmanas jag på riktigt, riktigt att hitta smultron i den situation jag befinner mig i.....tänker på N:s ord " Jag, klarar det, jag klarar det..." (edt ett barn sa till mig när jag pratade med barnen om att jag var litet pirrig inför att träffa många barn och inte veta vad de heter)
Fibromyalgi är ingen enkel sjukdom, den är som att vara utbränd på sätt och vis om inte annat så ger varje överbelastning både fysiskt och psykiskt  symtom på detta. Belastningen är för gemene man inte belastning, men för mig så räcker det att det är halt och snö i kombo med tyngre kläder och kyla.....och som nu att gå in som vikarie, för det är ju så det blir, i en pågående verksamhet med en stor grupp barn och föräldrar som är okända för mig och jag för dem. Det är en situation som alla värjer sig för hur frisk man än är.....
Min hela sjukskrivning är Fibromyalgi i botten, men det var ryggen som slog ut mig och jag har hela tiden gjort det bästa för min situation och sakta, sakta kommit tillbaks till en OK - tillvaro med min fibro. Arbetat litet i taget och är nu uppe i knappt fyra timmar om dagen. 
En del är att komma tillbaks efter ett halvår hemma oberoende vad som orsakat sjukskrivningen och en annan del är att prova sig fram vad klarar jag, var går mina gränser.....
Just nu brottas jag med vinterns effekter på kroppen-influensavärk och den slog till när vintern kom och har inget med arbetet att göra. Nu läggs en börda till..... jag har sagt ja, jag provar, men jag är skör.....
Jag har hela tiden mått relativt bra mentalt men nu finns rädslan att att den biten ska svikta, känner tendensen....
Hur ska jag nu hitta smultron för att klara detta, vad har jag för tillgångar......hur ska jag förhålla mig......
 
Jag är musik, ut i fingerspetsarna och det får bli mitt redskap och jag har mitt förhållningssätt gentemot barn och föräldrar, jag fortsätter vara jag. Letade fram en gitarr......
Det blev en fin stund och barnen smög runt som spöken och provade att spela....föräldrar som kom visade klar uppskattning. Idag tar jag med mig min sångkorg så får de stifta bekantskap med "Läskiga bananen" ....
 
Jag fortsätter att vara på det sätt jag tror på "Härvaro" är med barnen här och nu, lyssnar, intresserar mig för deras förskola och låter dem berätta och är tydlig med att jag är här en period undefär till julkalendern börjar....
Jag fortsätter att vara jag som egentligen arbetar på "The early morning street" och tillåter mig inte vara vikarie, jag är en resurs till denna förskola och bidrar med en bit av mig!
 
Här hemma drar jag på mig ullsockorna som Christoffer förärat mig och myser i favoritfåtöljen med mitt kaffe. 
 
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela