VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Advent för mig är.....

Publicerad 2016-11-28 11:41:58 i #Gemenskap, #kyrkan, #musik,

Min kropp säger att helgen var ett segertåg! .......Ni vet Lasse Winnerbäcks textrad om konserten där gitarren flitigt spelades på....."Mina fingrar säger att Linköping var ett segertåg".....Med andra ord att göra adventsmysigt, sjunga i kör och adventsfika med familjen tar ut sin rätt och det får den göra, känner en innerlig glädje inombords av att ha firat Första Advent som lasse beskrev känslan av en lyckad genomförd konsert.
Jag började dagen i med att tända första ljuset i den mörka morgontimmen
Adventsgudstjänst med alla de välkända psalmerna och min kör framförde Det susar genom livets strid och "Advent" Huden knottrar sig, jag blir så berörd denna gudstjänst, kyrkoårets första. Det är nog just denna som bidrog litet extra till att jag började sjunga i kören.
Jag var på många Första Adventsgudstjänster under barnens uppväxt, tårar trillade av starka känslor när vi sjöng Bereden väg och Gå sion din konung att mötas.
När jag står i körgemenskapen och vi fyrstämmigt brister ut i Hosianna, det är en känsla som jag inte finner ord för.
Vi åkte sen hem till dotter Linda med familj och adventsfikade, även den ene sonen, Christoffer med sambo kom dit och vi hade en eftermiddag fylld av familjegemenskap, hade så gärna haft den andre sonen där, men har leksand hemmamatch så har de och dessutom vann de efter förlängning!
Loke höjde ögonbrynen när jag började sjunga "Låt det brinn-a, låt det brinn-a, ljuset i Advent" Ja han har också fått musikens kraft i sig!
En härlig eftermiddag för många, Christoffer fick leka en rejäl stund med Lokes radiostyrda lyftkran, han själv fick ju aldrig någon när han var barn....och Julia fick en pratstund med sin morfar, de diskuterade viktiga saker....
 
Nu tar vi oss an denna vecka och hoppas på ett positivt beslut angående min sjukpenning.
Önskar er en fin dag!
 
 

Det finns saker som ger min själ ro

Publicerad 2016-11-14 10:41:28 i #kyrkan, #personligt,

Gårdagen innebar en stor trötthet både i kropp och själ, jag kände mig som en Zombie. Tur att Christoffer kom hem, som såg min situation med näraperspektiv och utifrånperspektiv. Han bär på både klokhet, kunskap och vishet, det gör de alla mina tre barn, men idag var det Christoffer som var på plats. Dagen avslutades på allra bästa tänkbara sätt för mig. Vi var på Temamässa i i Vist kyrka. En mässa som Ungdomsgruppen varit med och förberett och deltog i. Mässan började med att kyrkan släcktes sånär som Kristusljuset och vi sjöng tillsammans i mörkret "Möt mig nu som den jag är" om och om igen....  U till ngdomar gav röst till djupa eftertänksamma texter - från tiggare, människor på flykt, ungdomar mitt i tonåren....Tre tjejer sjöng i stämmor Kyrie och andra meditativa sånger.....Vi tände sen alla varsitt taizéljus och det blev som ett altare i Taizé och ljuset kom åter.....Det lade sig en ro i själen och jag fick dela denna stund med Christoffer som själv var ledare i många år. 

Nu är det åter Måndag morgon och klumpen finns, men genom att skriva ner hur jag känner mig, berätta för de människor som har velat lyssna så håller jag mig över vattenytan, men det behövs inte mycket för att få en kallsup.....I morgon ska jag äntligen få träffa min läkare och jag hoppas att det ska ge något gott!
 
 
 

En helg att tanka kraft....

Publicerad 2016-11-13 12:47:21 i #kyrkan, #personligt,

Tillbaka till noll, nästan i alla fall, kom hem helt slut i fredags och landade i fåtöljen med köpepizza. Tack vare Dobidoo fick jag ändå litet glädje i kroppen! Lördagen bjöd på härligt väder tack och lov och jag tog en lång prommenad och fångade små smultron.....Solen värmde gott, jag fann vackra konstverk och mina röriga, trötta tankar lade sig litet för stunden. Det kändes nästan som en vårdag!
 
 
 
 
 
På eftermiddagen var jag på en hederlig trygg Symötesauktion, i församlingshemmet. Ni vet när man är tillbaka i barndomslandet och det viktigaste för stunden är att hålla koll på lottnummer, köpa kaffe och ostkakebiljett och allt fikabröd är hembakat. Det auktioneras ut allt från stickade sockar till adventskransar via, bröd, knäck, hemvävda dukar och mattor! Pengarna går oavbrutet till internationell verksamhet i vår värld och det är en stor givmildhet, man blir alldeles varm i hjärtat, själv köpte jag bl.a en adventskrans. Jag fick några härliga timmar tillsammans med fina vänner som betyder mycket för mig!
...men mina röriga tankar kommer tillbaks hela tiden och jag vaknar med en stor klump idag på morgonen också.....läste en artikel i Helsingborgs dagblad (HD) via Twitter om hur Försäkringskassan beter sig och jag är inte ensam i denna bedrövliga sjuk/rehabtillvaro och här kommer ett klipp ur denna:
 
"Sjukskrivande läkare, specialistläkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och arbetsförmedlare har efter många år av nedåtgående hälsa, trots behandlingar och anpassning av arbetsplats, kommit fram till att det för tillfället och troligen ganska lång tid framåt inte finns någon möjlighet till att arbeta över huvud taget, hur mycket patienten än vill.
 
Som medborgare, skattebetalare och kund hos Försäkringskassan förväntar i alla fall jag mig, och troligen de flesta andra, att man då är berättigad till full sjukpenning, och kanske till och med sjukersättning.
 
 Det är då det oförklarliga händer: Försäkringskassan väljer att ställa sig utanför laget. Det hävdas att patienten inte har rätt till sjukpenning över huvud taget! Som lekman hade man kunnat förstå om Försäkringskassan tvekade mellan 75 procents och 100 procents sjukpenning, men gapet mellan 0 och 100 är allt för stort för att vara rimligt.
 
Det som är ännu konstigare är att Försäkringskassan inte kan förklara så att patienten, vårdpersonal eller arbetsförmedlare förstår varför sjukpenning nekas, man säger ofta bara att intygen inte tillräckligt väl beskriver ens aktivitetsbegränsningar och funktionsnedsättningar.
Av någon outgrundlig anledning vill Försäkringskassans handläggare inte heller själv ta kontakt med de som har skrivit intygen för att få de förtydliganden man borde vara ute efter - trots att man som myndighet har utredningsskyldighet, och trots att Försäkringskassans officiella linje samt interna arbetsinstruktioner säger att man bör ta den kontakten.
 
När patienten på egen hand har försökt förklara för sina läkare och andra specialister vad Försäkringskassan saknar, nya undersökningar görs, intyg skickas in som svarar på det som man i alla fall tror att Försäkringskassan saknat, så väljer Försäkringskassan att inte ens kommentera dem utan sitter nöjd med sitt avslag. Statistiken talar också sitt tydliga språk: Försäkringskassan ändrar så sällan sina egna beslut under egen omprövning så att det nästan är försumbart."
 
Jag blir mörkrädd, vad är det för människor som arbetar på Försäkringskassan.......ja, sen kom Christoffer, räddare i nöden och hans varma innerliga kram och hans mycket kloka stöttande ord, som får mig trots allt att se möjligheter utifrån mina olika valmöjligheter
 

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela