VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Nu är fredagskänslan åter.

Publicerad 2017-01-14 14:21:47 i #fibromyalgi, #personligt,

Hej mina läsare.
Nu är min första arbetsvecka i mitt nya arbetsliv till ända. jag arbetar som resurs för ett barn i en skola och mer kommer jag inte att beröra mitt arbete/arbetsplats i bloggen av hänsyn till familj m.fl. 
Här fortsätter jag att försöka ge en bild av hur jag förhåller mig till livet för att må så bra som möjligt med den ständige följaren Fibro, att hitta och ta tillvara smultron i vardagen.
Att påbörja något nytt, att gå in i en ny fas kan både ge och ta energi och det har det också gjort,men det har inte stjälpt över negativt som tur är.
Att komma till en ny plats med nya människor som inte vet vem jag är och jag vet inte vem de är.....litet läskigt, litet spännande.....jag försöker ta in och ta en sak i taget i någon slags klok rangordning....och efter en studiedag och fyra arbetsdagar i verksamhet så känner jag att jag är på väg och det känns som en bra resa.
Jag är ju dessutom en bilpendlare nu mer och efter en vecka börjar jag känna att vägen till arbetet är på väg ner mot ryggmärgen.... väldigt hemmaskönt när jag tar av mot Sturefors i sista rondellen och går in i min Ica-butik och fredagshandlar.
I går kväll landade jag i en fin fredagskänsla, tillfreds med tillvaron, i fas med ekonomin och en bra TV-kväll.
Tröttheten fanns, inte förlamande men som ett skönt täcke direkt efter Skavlan och jag sov....inte en hel natt rakt av.... men inga långa vakenuppehåll.... ända till nio.... och det är väldigt länge kan jag säga.
Riktigt njutbart denna lördagsförmiddag, mer ro i kroppen, jag verkligen njöt av att läsa och lösa, dricka kaffe och åt sen en Brunch med min melonfavorit Garlia som avslutning.
Att vara ofrivilligt hemma en längre tid är inte enkelt......
Du vill inte vara sjuk och egentligen ska du vara i arbete, men det går verkligen inte.... ...du måste hitta ett sätt att trivas på hemmaplan, skapa en tillvaro som gör din dag meningsfull men ändå ger vila och möjlighet att komma tillbaks......
Först går det ganska bra, det behövs inte så mycket förrän det blir väldigt tydligt att du är "sjuk" och njuter av att du kan vila när du vill.....
Sen orkar du litet mer...och mer....du får lust till litet små hemmaprojekt....
....men i bakhuvudet finns en liten röst som viskar....du är sjuk, gör inte för mycket, någon kanske tror att du är friskare än du är....rastlöshet......
...en annan röst säger, du vet bäst själv, gör det som känns bra för dig......och jag är glad att jag lyssnade på den rösten mer och mer.Det viktiga var att jag hela tiden bestämde själv och såg till att jag hade utrymme för återhämtning. 
Jag slutade att ha samvete när jag företog mig litet "projekt" både själv och ihop med andra, märkte att jag kände mig gladare och fick förnyad styrka. Samtidigt gav jag mig rätten att avstå, välja bort det som inte kändes bra. på det sättet tog jag mig fram som på en balansgång. Mer och mer som en ballerina men jag höll på att ramla rejält några gånger, det berodde fram för allt på att jag inte hade möjlighet att råda och styra över situationen.....
Om alla finge vara med i sin egen process och känna att andra har fått en bild av dig som du själv känner igen, att människor lyssnar och förlitar sig på din historia och har en förhållningssätt som är medmänskligt och kompetent, då skulle livet vara så mycket lättare för så många mäniskor i samma situation som mig. Givetvis är det mitt ansvar som sjuk att lyssna in vad läkare, sjukgymnast, försäkringskassa mm förmedlar men det får aldrig bli enenvägskomunikation utan i dialog med mig.
 
Det är de små orden - smultronen - som är så viktiga, de som gör att du känner dig respekterad som människa.
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2017-01-15 11:30:19

Kram❤️ Jaana

Svar: Kram till dig, nu känns det åt rätt håll äntligen 💚
Åsa

Postat av: Anita Fjäder

Publicerad 2017-01-25 21:26:39

Kloka ord!

Svar: Tack <3
Åsa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela