VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Tankar vid Omberg om bl.a Ellen Key

Publicerad 2016-10-16 12:54:00 i #Gemenskap, #Härvaro, #natur,

Hej alla läsare! Det har gått en lång tid sen jag skrev sist, någon gång i somras tror jag minsann. Nu är hösten här till fullo och det blir mer innesittartid. jag har sen några veckor börjat att arbeta litet, litet 25% och det känns helt underbart att vara tillbaks på förskolan där jag jobbar. Känner ända in i hjärteroten att jag är efterlängtad av stora som små. Under resans gång har jag genomgått sk. arbetsförmågebedömning, sjukgymnastik och bassängträning för att komma fram till hur mitt framtida liv ska se ut. Och att arbeta halvtid är resultatet och sen  de där andra 50% när jag inte arbetar måste få en lösning typ från Försäkringskassan, inget godkänt i skrivande stund.....Försöker hålla tankarna på annat plan....
....Som att tillbringa dagen med en av sönerna. Vi åkte till Omberg, vår egen lilla turistpärla här i Östergötland. Just nu ståtar hela berget i vacker höstskrud invid Vätterns blåa vatten. Solen visade sig mer och mer ju närmare vi kom. Det är en kämpig backe upp till hjässan, men just nu är jag i sån form att jag klarar detta, trots fibron, det gäller bara att ta det i min egen takt. Däruppe blåste det ordentligt, vi var rejält klädda och intog lunchwraps a la sonen, ska de va så ska det! Vi bilade vidare i ett brinnande vackert landskap i många vckra färger. Vinden kom från ost vilket innebar lä ner vid Stocklycke hamn. Så i strålande solsken alldeles vid vattnet drack vi kaffe och njöt  i fulla drag. Att sitta och samtala med sin son om livet i största allmänhet är fint. Att dela tankar och ge varandra perspektiv utifrån våra olika åldrar och situationer. Att vara förälder innebär rikedom på olika sätt i olika faser.
 
Samtalet kretsadebl.a kring Ellen Key som bodde sina sista år på Strand vid Omberg om hur hon då i början på 1900-talet förfasade sig över telefonens intrång i människans liv, hur skulle det bli?? Hon var rädd att vi skulle sluta skriva brev.....hon själv lät aldrig installera denna hemska apparat....låter ju inskränkt och konservativt men det går lätt att jämföra hennes oro med den oro so finns i dag när IT mm kliver in i våra liv....och hon såg nog samma faror som vi, att försaka mänskliga kontakter och det skrivna ordet. Hon såg redan då att vi människor har en tendens att ha bråttom och stressa även om själv inte använde det ordet och uttryckte hur viktigt det är att ta in livet med sina sinnen.
Jag kan tycka att hon var en föregångare till att leva i härvaro och tänka Reggio. Att göra sitt hem estetiskt, ta tillvara den skönhet som naturen ger, njuta av det lilla, smultronen i livet.
Hon värnade om och lyssnade till barnen, såg en vikt i att läsa och berätta sagor i samvaro - kura skymning som uttryckte det. Jag har ofta undrat hur hon hade agerat idag med våra förskolor, stora barngrupper etc. 
Jag har en bok om hennes liv på Strand  "Ett hem för själen" av Ingela som jag älskar och rekommenderar!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela