VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Fibromyalgi, så är det!

Publicerad 2016-11-10 10:15:18 i #Härvaro, #fibromyalgi, #förskola, #musik,

Nu utmanas jag på riktigt, riktigt att hitta smultron i den situation jag befinner mig i.....tänker på N:s ord " Jag, klarar det, jag klarar det..." (edt ett barn sa till mig när jag pratade med barnen om att jag var litet pirrig inför att träffa många barn och inte veta vad de heter)
Fibromyalgi är ingen enkel sjukdom, den är som att vara utbränd på sätt och vis om inte annat så ger varje överbelastning både fysiskt och psykiskt  symtom på detta. Belastningen är för gemene man inte belastning, men för mig så räcker det att det är halt och snö i kombo med tyngre kläder och kyla.....och som nu att gå in som vikarie, för det är ju så det blir, i en pågående verksamhet med en stor grupp barn och föräldrar som är okända för mig och jag för dem. Det är en situation som alla värjer sig för hur frisk man än är.....
Min hela sjukskrivning är Fibromyalgi i botten, men det var ryggen som slog ut mig och jag har hela tiden gjort det bästa för min situation och sakta, sakta kommit tillbaks till en OK - tillvaro med min fibro. Arbetat litet i taget och är nu uppe i knappt fyra timmar om dagen. 
En del är att komma tillbaks efter ett halvår hemma oberoende vad som orsakat sjukskrivningen och en annan del är att prova sig fram vad klarar jag, var går mina gränser.....
Just nu brottas jag med vinterns effekter på kroppen-influensavärk och den slog till när vintern kom och har inget med arbetet att göra. Nu läggs en börda till..... jag har sagt ja, jag provar, men jag är skör.....
Jag har hela tiden mått relativt bra mentalt men nu finns rädslan att att den biten ska svikta, känner tendensen....
Hur ska jag nu hitta smultron för att klara detta, vad har jag för tillgångar......hur ska jag förhålla mig......
 
Jag är musik, ut i fingerspetsarna och det får bli mitt redskap och jag har mitt förhållningssätt gentemot barn och föräldrar, jag fortsätter vara jag. Letade fram en gitarr......
Det blev en fin stund och barnen smög runt som spöken och provade att spela....föräldrar som kom visade klar uppskattning. Idag tar jag med mig min sångkorg så får de stifta bekantskap med "Läskiga bananen" ....
 
Jag fortsätter att vara på det sätt jag tror på "Härvaro" är med barnen här och nu, lyssnar, intresserar mig för deras förskola och låter dem berätta och är tydlig med att jag är här en period undefär till julkalendern börjar....
Jag fortsätter att vara jag som egentligen arbetar på "The early morning street" och tillåter mig inte vara vikarie, jag är en resurs till denna förskola och bidrar med en bit av mig!
 
Här hemma drar jag på mig ullsockorna som Christoffer förärat mig och myser i favoritfåtöljen med mitt kaffe. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela