En helg att tanka kraft....
Tillbaka till noll, nästan i alla fall, kom hem helt slut i fredags och landade i fåtöljen med köpepizza. Tack vare Dobidoo fick jag ändå litet glädje i kroppen! Lördagen bjöd på härligt väder tack och lov och jag tog en lång prommenad och fångade små smultron.....Solen värmde gott, jag fann vackra konstverk och mina röriga, trötta tankar lade sig litet för stunden. Det kändes nästan som en vårdag!
På eftermiddagen var jag på en hederlig trygg Symötesauktion, i församlingshemmet. Ni vet när man är tillbaka i barndomslandet och det viktigaste för stunden är att hålla koll på lottnummer, köpa kaffe och ostkakebiljett och allt fikabröd är hembakat. Det auktioneras ut allt från stickade sockar till adventskransar via, bröd, knäck, hemvävda dukar och mattor! Pengarna går oavbrutet till internationell verksamhet i vår värld och det är en stor givmildhet, man blir alldeles varm i hjärtat, själv köpte jag bl.a en adventskrans. Jag fick några härliga timmar tillsammans med fina vänner som betyder mycket för mig!
...men mina röriga tankar kommer tillbaks hela tiden och jag vaknar med en stor klump idag på morgonen också.....läste en artikel i Helsingborgs dagblad (HD) via Twitter om hur Försäkringskassan beter sig och jag är inte ensam i denna bedrövliga sjuk/rehabtillvaro och här kommer ett klipp ur denna:
"Sjukskrivande läkare, specialistläkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och arbetsförmedlare har efter många år av nedåtgående hälsa, trots behandlingar och anpassning av arbetsplats, kommit fram till att det för tillfället och troligen ganska lång tid framåt inte finns någon möjlighet till att arbeta över huvud taget, hur mycket patienten än vill.
Som medborgare, skattebetalare och kund hos Försäkringskassan förväntar i alla fall jag mig, och troligen de flesta andra, att man då är berättigad till full sjukpenning, och kanske till och med sjukersättning.
Det är då det oförklarliga händer: Försäkringskassan väljer att ställa sig utanför laget. Det hävdas att patienten inte har rätt till sjukpenning över huvud taget! Som lekman hade man kunnat förstå om Försäkringskassan tvekade mellan 75 procents och 100 procents sjukpenning, men gapet mellan 0 och 100 är allt för stort för att vara rimligt.
Det som är ännu konstigare är att Försäkringskassan inte kan förklara så att patienten, vårdpersonal eller arbetsförmedlare förstår varför sjukpenning nekas, man säger ofta bara att intygen inte tillräckligt väl beskriver ens aktivitetsbegränsningar och funktionsnedsättningar.
Av någon outgrundlig anledning vill Försäkringskassans handläggare inte heller själv ta kontakt med de som har skrivit intygen för att få de förtydliganden man borde vara ute efter - trots att man som myndighet har utredningsskyldighet, och trots att Försäkringskassans officiella linje samt interna arbetsinstruktioner säger att man bör ta den kontakten.
När patienten på egen hand har försökt förklara för sina läkare och andra specialister vad Försäkringskassan saknar, nya undersökningar görs, intyg skickas in som svarar på det som man i alla fall tror att Försäkringskassan saknat, så väljer Försäkringskassan att inte ens kommentera dem utan sitter nöjd med sitt avslag. Statistiken talar också sitt tydliga språk: Försäkringskassan ändrar så sällan sina egna beslut under egen omprövning så att det nästan är försumbart."
Jag blir mörkrädd, vad är det för människor som arbetar på Försäkringskassan.......ja, sen kom Christoffer, räddare i nöden och hans varma innerliga kram och hans mycket kloka stöttande ord, som får mig trots allt att se möjligheter utifrån mina olika valmöjligheter
