När livet tar en annan väg...

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Du är alltid mitt barn....

Publicerad 2016-03-20 12:12:00 i #Gemenskap, #personligt,

Härligt nytankad! En efterlängtad C tillfälligt hemma från Luleå var här tillsammans med sin E igår kväll. Jag blir så varm i själen när våra barn kommer hem och jag känner att de är precis så där som de var.....att den där relationen som vi har finns där fast vi inte har setts på ett par månader eller mer..., att även om de numera har egna hem och lever ett eget liv så har vi vårt gemensamma liv kvar. Jag vet att C lotsar in E i vår familj med de förutsättningar vi har och jag hoppas innerligt att hon känner att hon är så välkommen som hon är <3 Först så har vi dem, våra barn som små nyfödda som är i fullständigt behov av oss. Vi knyter band, ger mat, kärlek och omsorg. De växer, utvecklas, utvidgar sitt liv och vi följs åt i en process tillsammans genom uppväxtåren. Det är glädje, skratt, tårar och ilska - alltid, fast det inte alltid känns så, i en kombination av kärlek.
Vi ser med vemod tillbaka till barnaåren som gick så fort när de går in i sin tonårsperiod, vi fortsätter envist kramas och bry oss med en respekt för att de är äldre.Det är då vi kommer in i en period där vi diskuterar, analyserar i soffan, runt köksbordet eller på verandan.De är en blandning av barn och unga vuxna.De går sakta över i att vara vuxna, men alltid våra barn. Själva börjar de minnas tillbaka sin barndom tillsammans....så flyttar den första.....den andra......den tredje......Det är omtumlande för oss alla.... Många känslor som bubblar. Jag är så glad för de val de har gjort och att de med en självklarhet lämnar kommunen och hemmet och ger sig iväg på sina egna resor. Samtidigt blir det tystare och tystare för varje barn......efter sista barnets flytt kommer en period där vi blickar tillbaks, saknar samtalen, gitarrspelet, analys av musiktexter, spontana infall, ja det går att räkna upp hur mycket som helst.....Vi pratar i telefonen, chattar, skickar bilder, förmedlar våra vardagar.....
....så ser jag att vår gemenskap finns ju kvar.... inser att det där vi odlat i ett antal år har grott och börjat växa till riktigt fina plantor....och nu skördar vi tillsammans på vår gemensamma familjeodling....och fortsätter att så nya frön.....

Kommentarer

Postat av: Luna

Publicerad 2016-03-25 09:18:14

Åh, vad fint. Fick tårar i ögonen . Glad påsk!

Svar: <3
Åsa

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-04-02 13:01:26

♥♥♥
Jaja

Svar: 💚 💚 💚
Åsa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela