Var är smultronen?
Var finns dom, smultronen.......blev hemma denna dag, igen....tror att det kanske är väderväxlingen, eller så är det faktiskt den tuffa sanningen att jag inte fixar mitt arbete. En sammanslagning av att inte råda över sin tid vare sig det gäller barnen elller mitt arbetsuppdrag och att befinna sig i den åldern när klimakteriet gjort sitt intåg och hormonerna gör en vurpa i kroppen. Känns som jag famlar i luften, vill bara krypa ner under ett täcke och vakna med en skönare kropp som orkar litet mer, bara litet mer....
Jag vet, det är bara att vara, vila både kropp och knopp och stänga ute kraven, kraven som inte är krav för andra men i min fibrovärld blir till det. Att veta att jag felas på jobbet att de andra får det körigt, att barnen vid matbordet återigen får vikarie, det är inte lätt att bara lägga åt sidan även om jag måste. När man är på en arbetsplats där arbetskollegorna är ens vänner och med dem och barnen finns starka och fina relationer,smärtar det att överge dem, för det är så det känns.
Det är inte kylan i sig tror jag, men när vädret är varmare kan jag vara ute utan att det måste bli en promenad. Jag kan sitta ute och ta in livet, naturen, läsa och ladda min kropp på ett helt annat sätt. Så vad gör jag idag....skriver till er, skriver av mig, att läsa mina egna tankar i skrift blir till ett litet smultron trots allt. Att läsa andras bloggar och ta del av andras liv. Insikten trots allt är att Fibromyalgi är ingen dödlig sjukdom och förtär inte min kropp så länge jag inte låter mediciner ta överhand. Jag kan använda mina sinnen, lyssna på radio/musik, läsa, äta något jag tycker om, känna beröring och ta en liten dusch av favoritdoften!
