Så gick det sen...
Hej på er mina läsare! Idag känner jag mig redo att berätta hur min sjuk och försäkringskassehistoria fortsatte och läget idag.
För ganska exakt en månad sen fick jag ju ett beslut från försäkringskassan att de avslog min begäran om sjukpenning, vilket betydde att jag inte fick pengar för den halva jag inte arbetat under hösten och marken rämnade.....gick upp till 75% för att klara ekonomin. Allt snurrade, bestämde mig efter ett tag att vända blad och fokusera på Advent, Lucia och Jul, att överklaga beslutet efter helgerna - byta fokus helt enkelt, vilket inte är enkelt. Men tack vare att det var just adventstid, en tid som ligger nära mitt hjärta så blev det till en hjälp i mitt läge.
Under dessa veckor firade jag Lucia för sista gången på min förskola, eftersom jag ju ska börja på en skola som resurs efter helgerna, åt julbord och upplevde för sista gången "vår Tomte" som hänger upp mat till fåglarna och tassar runt på förskolans gård. Ja, sista veckan på mitt jobb var fyllt av avsked, starka känslor, tårar och samtidigt så mycket kärlek och omtanke.
Och...precis i slutet, på torsdagen kom ett mejl.....
Jag får sjuklön för hela perioden som jag blivit nekad sjukpenning av min arbetsgivare!!!!
Att få vardagen att gå runt gör livet betydligt enklare.
På fredagen lämnade jag min nyckel, tog med de sista sakerna och sa "Hej då" som ordinarie personal.... ...men jag kommer hälsa på flera gånger.
Väl hemma på kvällen när jag landat litet så öppnade vi en flaska Prosecco och skålade ut det som varit och skålade in det som ska bli.
Helgen fylldes av " Sjunga in julen" Kyrkan fylldes av Julens sånger med körer från barn till vuxen, orkester och en helt fylld kyrka. När Nu tändas tusen juleljus mynnar ut i fjärde versen med diskantstämma och en sjungande församling - då är det Julefrid i mig!
Veckan före jul fylldes med förberedelser till själva Julhelgen. Kroppen hade litet att ta hand om och jag behövde en hel del "Baravaratid"
Just nu känner jag mig rofylld och kan njuta i nuet, ta in doften av hyacint, gran och apelsiner, läsa, lyssna på musik - utan att det ligger en gnagande oro och lurar.
Jag tillåter mig vila i denna ro över ledigheten och så småningom ska jag söka sjukersättning för de 25% som jag inte jobbar, men mitt liv hänger inte på om det blir ett ja, Jag löser mitt liv ändå.
Så här är min historia och jag vet att det är så många som kämpar med Försäkringskassan och liknande problem och vars situation är mycket värre än min och som inte har någon lösning för sin situation. Det är regeringsbeslut och åtstramningar mm, men jag tror tyvärr att det det också handlar om Försäkringskassans egen tolkning av sitt uppdrag och i slutänden den enskilda handläggarens egen personliga tolkning, De behöver inte ens koppla in medicinsk rådgivning utan kan besluta helt själva utifrån läkarintyg och övrig dokumentation som jag har lämnat in....
Lagen om som skrevs 1944 lutar sig nog Försäkringskassan åt än idag....
http://weburn.kb.se/metadata/826/SOU_819826.htm
Fortfarande ca 70 år senare är lika svårt att förstå att diagnoser som inte kan bevisas med blodprov och röntgen mm är sjukdom......då som nu, om du inte är frisk efter en viss tid så ska du rätta din livsstil efter rådande omständiheter, så skrevs det då och ja......så är det också nu för väldigt många......
Nu återgår jag till mellandagsmyset, ha det gott, nu orkar mina fibroarmar inte med datorn längre, nu behöver de vila.
Julkram till er!
