Från tomhet till första smultronet......
God förmiddag!
Idag har jag en av alla mina semesterdagar som jag ska ta ut före årsskiftet, blir ju så när sommaren var 100% sjukskrivning. Känner mig för tillfället både tom och kaosfylld inombords.....Försäkringskassan har beslutat att neka mig sjukpenning, dvs läkarintyget blev inte godkänt och ärendet är avslutat...kränkt och inga pengar.....
Tänker dock inte ägna bloggen åt mina känslor och åsikter kring detta, utan här vill jag förmedla hur jag hanterar situationen....så här tre veckor till jul.....
Hur ska jag hitta mina smultron i vardagen när huvud och kropp är i kaos....håller mitt förhållningssätt i prövningens tid.....
Att tänka: det finns andra som har det så mycket värre av olika skäl är inte ett bra sätt för mig.....
........ utan jag måste hitta verktyg som för mig uppåt och framåt, jag måste hitta mitt ljus.....hur kan jag hitta mitt första smultron i det här.
Igår sjukskrev jag mig, grät, var arg och pratade om vartannat. Genom kramar, sms och ord av familjen tog jag mig ur chocktillståndet. På kvällen, helt slut tvingade jag mig iväg på kören, för jag visste att bara jag är där så kommer jag för en stund att må bättre, vilket jag också gjorde och ett litet smultron sitter på mitt strå....
Innan jag la mig på kvällen plockade jag fram ca två kilo köttfärs......velade fram och tillbaka...orkar jag......tog ett beslut, det goda ska få råda och mina köttbullar är goda. Att trilla köttbullar, känna den underbara doften vid stekning och sen smaka den första..... så nu ligger färsen och tinar!
Första vakna timmarna i morse gick så där....jag betar av några samtal som gör att jag kan lägga några tankar åt sidan, får litet mer styrka genom samtalen, får litet att se fram emot.....twittrar av mig känslor och nu sitter jag här och sätter ord i skrift. Köttbullar ska stekas, jag ska ut i solen och....
......jag får en kraft i att jag inte är ensam, det finns människor omkring mig som vill mig väl, jag ingår i en gemenskap fylld av värme och omtanke!
I
