Det finns ljus i mörker...
Årets sista dag, en dag då man gärna återblickar över det år som varit. Vad är det som jag mest minns och förknippar med år 2016....
Det absolut finaste som står över allt annat detta år är att det kom en Julia in i vår familj och som hela tiden blivit en motvikt till allt det som har varit jobbigt. Det förde i sin tur med sig att Linda fanns på hemmaplan och vi kunde ha många långa samtal i telefonen. Jag kunde följa Julias första år så vardagsnära.
Min andra älskade unge - Loke har gått från förskola till förskoleklass och även det har jag kunnat vara en mycket större del i. Att få ta del av all hans klokskap och vishet som den underbara 6-åring han nu är.
Jag tog mitt stora steg att byta inriktning i yrkeslivet, turerna blev många och tuffa men parallellt gav det mig ett underbart sommarhalvår då jag verkligen kunde bara vara här och nu. Man skulle kunna se det som ett eländets och sjuktillvarons år.....och visst många värkiga, trötta och ledsna dagar har det varit...men jag upplever trots allt det en inre ro av att jag vågade släppa taget och tillåta mig vara så sjuk som jag faktiskt var då i februari. hela året har varit en resa och när jag blickar bakåt så överväger de positiva inslagen. Vägen framåt ser jag med nyfikenhet och spirande glädje fram emot.
Under hela året har musiken och körsången haft en stor betydelse. Det är ju vetenskapligt bevisat att körsång är bra mot värk mm, måbrahormonerna flödar och det har jag verkligen upplevt. Jag kunde ge Nidaros Jazzmässa fullt fokus och kände en sån stolthet att jag sjöng hela mässan utantill och kunde njuta av det när vi sjöng! Lika njutbart men på annat vis när vi i kyrkokören sjunger i både små och större sammanhang under kyrkoåret från Advent till Allhelgona.
Det är också en alldeles speciell gemenskap. Det är här jag verkligen är just mig själv och många fina samtal har det varit under sångåret...
....minns speciellt ett i Kalmar på körresan då jag och två körvänner tog en öl och macka i solen och samtalade så nära och fint om livet, vi berörde tankar som vi insåg att vi inte pratar om så självklart i andra sammanhang, i körgemenskapen är vi varann så nära genom sången ...den stunden bär jag med mig för alltid.
Det har varit sorg och avsked, människor har lämnat jordelivet...men i sorgen har också stunder och möten blivit av som ett led i det.....Fikat på verandan i somras med min sommarbarndomskamrat är ett fint smultron.
Som sjukskriven finns tiden och efter ett tag så orkade jag fylla den med möten och upplevelser.
Heldagen i Tranås tillsammans med pappas kusin var också en sån där dag som betydde mycket för mig, vi pratade många timmar och fann en gemenskap som jag inte visste var så nära. Sen senare på sommaren gick den härliga släktträffen i Nyvi av stapeln, vilken tillhör höjdpunkterna i mitt år.
I världen globalt är det ett mörkt år, men jag tror att precis som i mitt eget liv måste vi kunna se balansen mellan mörkt och ljust, vi får inte glömma att lyfta de ljusa händelser som hela tiden också sker.
Önskar er nu ett riktigt Gott Nytt År med min tulpanbukett som jag köper till varje nyår, en symbol för det nya året och hopp om den vår som komma skall!
