VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Så lika men så olika....

Publicerad 2016-04-26 10:45:00 i #Gemenskap,

Jag har varit med om en fin upplevelse...igår när jag var i affären hejade jag som vanligt till kvinnan som sitter utanför, hon har varit här en tid och vi känner igen varann. Jag gick fram till växterna utanför, ska ju köpa kryddväxter....hon kom fram...vi kan inte varandras språk, men helt plötsligt står vi och tar med fingrarna på de olika kryddorna, luktar och berättar för varann vad de heter på våra respektive språk och försöker uttala varandras namn på växterna, vi skrattar, vi har hittat en gemenskap...
Jag pekar på mig och säger mitt namn och hon gör lika - hon heter Emilia och hon har en bebis och efter många turer tror jag att han heter Neron och är tre månader och är med här i Linköping och är i en husvagn, hon visar att hon behöver mat till Neron...för hur ska hon kunna amma.....hon visar med armarna hur hon har ont på ett sätt som ger mig signalen...mjölkstockning...
Hon fryser om fötter och kropp, vi mäter varandras fötter hon skriver siffrorna imed fingret i handen 39...hon behöver varmare kängor....och varmt om kroppen....
Jag cyklar hemåt efter att vi har kramat om varann, jag är så berörd.....hon är lika gammal ungefär som min Linda, hennes son är ungefär lika gammal som lilla Julia....men så olika förutsättningar......
Det kunde ha varit Linda och jag som doftat på kryddorna, skrattat, kramats.....så lika men ändå så olika..... 
 
Idag ska jag ta med mig vad jag kan, tyvärr har jag inga varma skor/kängor i 39-40.....men en varm längre jacka har jag och kanske litet kläder till hennes pojke....En temos med varmt kaffe till en medmänniska.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Bengt Larsson

Publicerad 2016-04-26 11:29:36

Åh, vad glad jag blev av detta inlägg..
Värmer hela mig.

Brukar också hjälpa några tiggare vid olika butiker och tiggaren utanför min närbutik brukar passa vovven när jag promenerar dit. Han brukar få en extra slant för besväret.
I förra veckan fick jag spottkörtelsten och halva mitt ansikte var uppsvullet. Han kom direkt springandes och undrade vad som hänt och kramade om mig.

Svar: Vi måste hjälpas åt att skapa relationer och bekräfta dem som medmänniskor <3
Åsa

Postat av: Tomas Jarvid

Publicerad 2016-04-26 23:31:00

Det är fint att läsa om stunden då vi förstår att vi är så lika fast våra liv är så olika. Vi har en tiggande man i lilla Dalstorp också som jag inte kan tala många ord med men vi brukar alltid skoja lite utanför affären, om vädret och annat allmänmänskligt.

Svar: Kom att tänka på att skratta, i de här mötena blir skrattet en brygga till gemenskap, att vi har roligt tillsammans :)
Åsa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela