VARDAGSSMULTRON

Här kommer jag att reflektera över fina smultron i vardagen, att förhålla sig till livet ur ett positivt perspektiv.

Ett gott skratt......

Publicerad 2016-04-27 13:18:38 i #Gemenskap, #glädje, #kyrkan,

Att skratta, det är bra, det är nyttigt, det är förlösande, det skapar gemenskap, men, ett inlägg på Twitter som ledde till en lång tråd så här en mulen Onsdagsmorgon satte igång mina tankar......
Jag delar med mig av mina funderingar, en del har inget svar, en del är känslor....
 
Idag föreslog en kollega målet att varje gudstjänst ska innehålla ett hjärtligt skratt. Är det ett bra mål?
 
Fundera en stund, hur tänker du......det finns många olika former av gudstjänster, många olika sorts skratt...
ett hjärtligt skratt, vem avgör om det är hjärtligt....funderar på vad "kollegan" i sammanhanget egentligen gav uttryck för....
 Vi skrattar av så många olika orsaker...ren glädje, humor, vi skrattar så vi knappt kan prata.....jag själv älskardessa svenska program, typ "Tror du att jag ljuger som går just nu, komiker som är så roliga och får till en knorr på allt som kommer i deras väg...så att jag skrattar själv hemma i soffan, de programmen kan tom vara bra för mig när jag känner mig litet nere. Det finns människor omkring oss som får till det och skapar en form av glad stämning så fort de är med, som får andra att skratta och skapar en lustfylld stämning.
Skratt skapar en form av gemenskap.
Ibland så blir skrattet inte lika förlösande....
Det finns sammanhang då  jag skrattar med, fast jag egentligen inte känner skrattkänsla. Det är nästan så det istället blir ett utanförskapskänsla,jag känner mig inte delaktig inombords och vissa gånger har jag ingen lust att skratta, just idag orkar jag inte skratta.....ibland blir skrattet till ett skydd när vi inte känner oss bekväma, vi skrattar för att andra skrattar - det smittar, vi fattar knappt ibland vad som är roligt.........
Att svara med ett skratt kan vara osäkerhet och skapa osäkerhet.........
 
För att återgå till inlägget....Vad är det som är målet i gudstjänsten, vad är det vederbörande vill uppnå egentligen....glädje, gemenskap? Jag tror att de flesta präster vill uppnå det, men frågan är om det är hjärtliga skratt som är lösningen....
Att gå till gudstjänst för mig är att jag vill gå dit precis i den stämning jag är och med det jag har i min ryggsäck, jag vill vara där utan krav och jag vill veta vad jag går till....
Går jag till en enkel meditativ gudstjänst vill jag ha en helhet med texter, musik, psalmer och predikan i den andan. Om sen en predikan eller något annat i gudstjänsten  "råkar" innehålla humor eller något annat som leder till skratt så är det en bonus, då blir det en naturlig del som känns äkta.
Låt gudstjänsten vara så att var och en i församlingen ges möjlighet att känna sig välkommen, hemma och uppleva inre frid, kanske mynnar ut i ett hjärtligt skratt men det kan vara precis lika varmt och innehålla en innerlig gemenskap även om själva skrattet uteblir, det kanske är kramen vid kaffet, eller ett samtal i anknytning till innehållet, det är den innre glädjen som vi måste vårda.
Däremot tror jag att många inte har en aning om  hur underbara, humoristiska, sociala  och trevliga präster är. Att endast se prästen i kyrkan och kanske vid enstaka tillfällen ger en ensidig bild, det är i övriga församlingslivet jag har lärt känna "mina" präster. Det är berikande att vara vän med en präst och ger upphov till många hjärtliga skratt. 
I kväll har jag körövning och då får jag umgås mid min "gamla" kyrkoherde Hans Eneroth som sjunger bas i Vist kyrkokör.
Minns med ett skratt en körresa, en kväll i Visby. Vi var alla mätta, alla utom Hans som beställde in en hamburgare....den var inte liten....och där satt vi hela kören och delade måltid och i glasen....var det vin...
Att se präster morgonrufsiga på konfirmandläger där alla sover i samma sal (själv var jag med som förälder)....och sen på kvällen sitta vid Högklint på Gotland och sjunga Evert taube, Winnerbäck och Taizeesånger tillsammans i solnedgången ger en vidare och mänskligare bild....
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Tomas Jarvid

Publicerad 2016-04-27 13:37:33

Roligt att du tänker vidare. Jag kommer också att tänka på något annat jag hörde igår. Förtroendet för kyrkan är tydligen större bland människor som känner en präst. För andra organisationer var det visst tvärtom med företrädarna. Det tar jag som ett gott betyg för prästerskapet.

Svar: Jag fungerar så, kan inte låta bli ;) Jag läste det också, i kyrkans tidning tror jag. Det är nog en av delarna i kyrkans framtid....
Åsa

Postat av: kyrksyster

Publicerad 2016-04-28 19:42:41

Tänkvärt.
Men gudstjänsten måste också ge allvaret en chans. Det får inte bli en trevlighet som inte utmanar,

Svar: 💚
Åsa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Jag är en gift kvinna på 55 år med tre vuxna barn och två goa barnbarn. Lever med Fibromyalgi sedan många år tillbaks. Startade denna blogg för att dela med mig hur jag genom att hitta smultron i vardagen och förhålla mig till Fibron lever ett innehållsrikt liv. Att leva i Härvaro och fokusera på det jag kan fyller mitt strå av smultron

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela