När livet tar en annan väg...

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

En dag av vår, vemod och lycka..

Publicerad 2016-04-06 12:05:09 i #Härvaro, #personligt,

Vädrets makter rår vi inte över... igår sken solen, luften var alldeles vårljum med en svag, svag vind.....idag är det regn och blåst och en temperatur som är betydligt svalare. Jag tog tillfället i akt och åkte ut till mitt älskade Måltorp tillsammans med min kusin igår.
Det är första gången jag åker förbi Svens hus efter begravningen....Så vemodigt....här har tiden stannat från den dag då han åkte in till sjukhuset...elljusstaken står kvar i fönstret.....det vrids om något inuti mig - Livet, så här är livet, smärtfullt, sorgligt......och samtidigt fint, tryggt.....Svens liv känns så fullbordat, han bodde i sitt eget hus på den plats han ville leva ända in till döden....hans liv bjöd på många tunga personliga upplevelser....och många härliga upplevelser för att han var nyfiken, social och vågade... jag tror att han var tillfreds med sig själv och tog livet såsom det utvecklade sig och tillät sig känslor.
 
Livet är som smultron,först måste vi plocka dem, sen kan vi välja att stoppa in dem i munnen direkt, lägga dem i en mugg eller trä dem på ett strå.....ibland tappar vi dem......men det går att plocka upp dem.
Vi fortsätter den egensinniga, personliga traktorvägen, jag kan varenda meter på denna sträcka, upp till vårt hus. Den vyn som breder ut sig kan jag aldrig se mig mätt på, den ger mig en sådan ro och tillfredsställelse inombords. Just nu så här års väntar grusgården på ans och rabatterna gapar tomma, gräsmattan är fylld med vårlök och scilla. Så småningom kommer där att slå ut tulpaner i rabatterna, en gammal sort som fortfarande ständigt återkommer, grusgården blir litet bättre...men idag är jag där och bara tar in dagen....
 
Vi fikar i solen, det är så varmt så strumpor och skor åker av......fåglarna sjunger, härute hörs inte tillstymmelse till trafik...här talar naturen....
Vi går en promenad ner till sjön, där möts vi av en mängd blåsippor och även vitsippor, som också börjar titta fram, här plockade jag alltid en bukett blåsippor till min mammas födelsedag, 8 april och numer sätter jag alltid en liten bukett på graven den dagen......
 
Ärlongens klara vatten, jag blickar ut över så välkända vyer, det här är rikedom......
 
På tillbakavägen kämpar vi oss uppför slänten ibland taggiga nyponsnår, dock inte typen "Nyponbuskar, nyponbuskar" a la Winnerbäck utan vilda nyponsnår i hage, taggiga men blommar fint. Inom en månad kommer hela slänten flöda av gullvivor, lagom till Märtadagen 11 maj, min farmors namnsdag, hon fick varje år en stor bukett från denna slänt, varje år.
 
Det är dags att åka hem..... jag känner fysiskt i hela kroppen en värk av kärlek till detta paradis varje gång jag lämnar det..... jag vill vara kvar......här är mitt hjärta.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

När livet tar en annan väg och det vänds upp och ner... skriver om min resa att bekämpa mina hjärntumörer. Att hitta vardagsglädje när inget är som det skulle bli.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela